Trasslar mig genom nystanet av bilvägar upp mot Hisingsbron, klämd mellan betongsuggor och galvaniserade krockräcken och cyklister som swishar förbi så nära att turbulensen rycker i yllerocken. Kontorskolossen Platinan glor från krönet och där bortom gulpar Götatunnelns svalg upp bilar intill Gullbergsvass som är tänkt att genomskäras av ännu en flerfilig asfaltsled framför Gårda med ytterligare stropp-opp-i-topp kontorsbyggen.
Välkommen till Göteborg.
Och inte Göteborg anno 1950, i bilboomens era, utan Göteborg i dag, just nu. Majoriteten av projekten har klubbats igenom de senaste åren.
Det är så att man skäms.
LÄS MER:Så ska Backaplan bli en del av Göteborgs innerstad
Jag har ett radioprogram på P1. Det heter ”Stadsinspektionen” och jag har haft det i fem säsonger och har ”inspekterat” närmare 50 svenska städer och jag kan med säkerhet säga att ingen ort vänt medborgarna ryggen så som Göteborg. Klimatet också, förstås – att anlägga motorledslandskap runt höga betongstoder är fullständigt hål i huvudet – men förräderiet mot göteborgarna framstår ännu värre, de som ju i själ och hjärta vill umgås, har det i sitt DNA, är sociala väsen.
Av detta glada kynne märks ingenting alls i dagens fysiska planering. Det är för lite Göteborg i göteborgsk stadsbyggnad, helt enkelt. För lite umgänge och för mycket protestantisk pliktpredikan; att ta sig snabbt från A till B är viktigare än att inte ta sig någonstans alls, att bara vara, bara bli, njuta nuet. Det är för mycket trafikplanering och för lite stadsplanering. För många urinprovsgula motorvägslampor på tolv meters höjd och för få stearinljus. Det är för lite mys.
”Mys” är ett begrepp vi alla kan relatera till, som betyder någorlunda detsamma för de flesta av oss. Mitt råd: skriv in ”mysfaktorn” i översiktsplanen! Fäst en illröd post-it-lapp på varenda ritning som bygglovsenheten granskar: ”Vem ska sitta här och mysa?” Och alla ni privatpraktiserande arkitekter som ritar på kommunens uppdrag, granska era förslag, ställ er frågan: ”Kommer folk verkligen vilja slå sig ner här med kaffetermos och morgontidning?” Om inte, riv ritningen och börja om.
LÄS MER:Recension: Gårda vesta av White arkitekter
Den überrationella planering vi ser i dag, som mer än något tycks vilja generera rörelse – ”Sitt inte där och slappa!” – framstår som rent självbedrägeri. Vad är oddsen att de kontorssvampar som nu jäser här i Hisingsbrons skugga, som sväller ur denna mögliga trafikspagetti, ska vitalisera Göteborgs stadsliv? Hur ska de här bjässarna kunna berika samtalen, generera oväntade möten och nya idéer? Fjärmar de sig inte snarare, ställer sig demonstrativt vid sidan om, vägrar vara del av vardagen?
Det är en katastrofal utveckling som vi knappt sett starten på. Bara runt brofästet, intill Göteborgs unika älvstrand, ska ytterligare fem kontorsklossar byggas. Ett av kontorshusen från 1980-talet har just rivits, inte ens 40 år gammalt, för att ersättas av ett större – vad som kommer att hända med de återstående ”småttingarna” är lätt att räkna ut.
Ställ nyckelfrågan nu, innan det är försent: ”Vem hade man tänkt skulle sitta här och mysa?”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
