Det är Nobelvecka och givetvis har dina barn sett fram mot den här torsdagen med till förtjusning gränsande entusiasm.
Som vanligt har de slukat Louise Glück, satt upp Dario Fo på förskolan och högljutt diskuterat Imre Kertész betydelse för László Krasznahorkais filmiska postmodernism.
Men som alltid finns det också barn som har svårt att närma sig våra mest betydelsebärande författare. Som tjusas av den stora litteraturens kraft men som inte ens i halvgrupp förmår hantera en enkel diskurs om exilens inverkan på Ljudmila Ulitskajas senare romaner.
Gemensamt för dessa barn är att torsdagens besked om den sydkoreanska författaren Han Kangs Nobelpris i litteratur fört med sig vissa frågor.
- Heter hon Han?
- Är hon brett läsbar?
- Hur ser hennes postkoloniala referenser ut?
Det här är enkla men akuta frågor som ingen förälder kommer undan. Därför är det viktigt att vi som vuxna möter barnen i deras smärta, besvikelse och förvirring – att vi tar deras oro på allvar.
För oavsett vilken skriftställare som hade prisats riskerar akademins resonemang att upplevas som ännu ett svek av vuxenvärlden.
De tolvåringar som gått all in på den kontroversielle Michel Houllebecq är lika förtvivlade i dag som om priset hamnat hos Mircea Cartarescu. Detta vet vi.
För de elever som i stället förordat japanska Yoko Tawada hade en europeisk dramatiker eller ännu en nordamerikan med ”nya poetiska uttryck” varit tungt att bära, men i dag frågar de sig hur en sydkoreansk pristagare påverkar den litterära balansen i regionen kring Östkinesiska havet? Inte utan orsak.
De tolvåringar som gått all in på den kontroversielle Michel Houllebecq är lika förtvivlade idag som om priset hamnat hos Mircea Cartarescu. Detta vet vi.
Samtidigt är det viktigt att vara ärlig. Det är okej att vara skeptisk till dagens besked, att inte ryckas med i akademins yra och faktiskt känna att Han Kang ... vad kang han egentligen? Men heller inte ljuga eller förmedla en rosigare bild av verkligheten än vad barnet faktiskt kan hantera.
Bara för att Gerald Murnane och Alexis Wright var segertippade i år betyder inte det att Australien ligger i vinnarhålet för nästa år. Priset kanske inte ens hamnar i Oceanien då. Och knappast i regionen kring Östkinesiska havet.
Så prata med era barn. Lyssna på dem. Var uppmärksam. Svara på deras frågor om Han Kangs lyriska prosa men ge dem inte fler omskakande detaljer än vad de frågar efter. Kom ihåg att barnen påverkas av hur vuxna i deras närhet reagerar.
Även om du kämpar med din egen bitterhet och en känsla av att ännu en gång ha blivit blåst och bedragen – agera inte på detta.
Det är alltså viktigt att förmedla lugn och trygghet. Även om du kämpar med din egen bitterhet och en känsla av att ännu en gång ha blivit blåst och bedragen – agera inte på detta. Far inte ut mot akademin. I så fall kommer barnen att dela din ångest och kanske tolka dagens besked som att det verkligen skulle vara kört för Joyce Carol Oates.
Det är aldrig kört för Joyce Carol Oates.
Däremot var det nog Ngugi wa Thiong’os sista chans. Men detta inser dina barn också.
Fler texter på GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
