Det är något med merch, eller merchandise. Loggprydda kepsar, tygkassar, hoodies och t-shirts har plötsligt blivit eftertraktansvärda. Helst ska produkterna komma från en genuint ocreddig avsändare, gärna ett redan nedlagt eller konkurshotat företag med otidsenlig eller direkt destruktiv verksamhet.
I mars i år kraschade den ökända Silicon Valley Bank. Bankkollapsen kom att bli den största sedan finanskrisen 2007–2008 och orsakade enorm ekonomisk skada. Men mitt i katastrofen, under bankrusningen och värdepappersutförsäljningen, började en oväntad merchmarknad blomstra. Det såldes strumpor, datorväskor och förkläden med företagets logga på, och det till oförklarligt höga priser.
Det ironiska i att återta något så ocreddigt som en amerikansk affärsbank, kombinerat med exklusiviteten i en konkurs och den historiska aspekten av händelsen, skapade den perfekta hypen. “Own a piece of bank history!” för att citera säljaren på Ebay.
Själv har jag med ljus och lykta sökt efter Lundin Petroleum-merch
I Wall Street Journal-artikeln ”There’s a run on Silicon Valley Bank swag” uppmärksammades den blomstrande marknaden för företagsprylar i sviterna av kultförklarade bolagskrascher. Breakit rapporterade också om de exceptionella merchpriserna som följde de finansiella kollapserna – Wework-muggar för 5200 kronor, en HQ Trivia-tröja för flera hundralappar och ett oanvändbart 100 dollar-presentkort hos Theranos (ett biotechbolag som likviderats efter ett massivt bedrägeri) som såldes för drygt hundra gånger originalbeloppet.
Merchtrenden har till och med lett till nyproduktion av produkter från sedan länge nedlagda företag. Från “Lehman Brothers risk management 2008”-kepsar till “Theranos Head of legal”-hoodies och “Enron ethics department employee of the year 1999”-linnen. Shoppingappen Aliexpress har en hel produktgenre för “2008 financial crisis”-plagg och på Tiktok har “Lehman Brothers risk management merch” fått mer än 47 miljoner visningar.
Själv har jag med ljus och lykta sökt efter Lundin Petroleum-merch. Tyvärr verkar det som att Ian Lundin inte prioriterat den affärsvertikalen och jag har därför övergått till att researcha kostnaderna för att producera egen. Och för er som undrar, ungefär 200 spänn kostar det att trycka “Lundin Petroleum Sudan excursion team 1999” på en svart t-shirt.
I varje secondhandbutik jag besökt har jag letat i porslinhyllorna efter koppar med förlegade företagsloggor på
I varje secondhandbutik jag besökt har jag letat i porslinhyllorna efter koppar med förlegade företagsloggor på och jag skrek högt när jag nyligen fann en grönröd OnOff-mugg för enbart en tia. Dessutom har jag kastat mig huvudstupa in i Plick-budgivningar om H&Ms “Feminism - The radical notion that women are people”-tröjan, känd från det klassiska kulturbråket om klädjättens exploatering av kvinnliga fabriksarbetare 2014.
Merchtrenden är dock inte punkig reaktion på anti-kommersialismen. Den är i grund och botten fortsatt antikapitalistisk. Det är knappast så att man stöttar företagen vars logga pryder t-shirten, utan ofta precis tvärtom – det är en typ av hån, och helt meningslös, mikrokritik. Och det är denna kittlande känsla som får mig att vilja gå runt klädd som en konkurshotad reklampelare, att ironiskt bära symboler för företags misslyckanden.
Laura Ingemarsson är ny fristående kulturkrönikör på GP. Hon är skribent, hörs i Sveriges Radios satirprogram ”Tankesmedjan” och arbetar som pr-konsult.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Nu vill alla ligga med en martyr
LÄS MER:De lagar och äter politikers mat: ”Konstiga grejer”
LÄS MER:Viktigast av allt är att AI:n gillar mig
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
