Netflixserien ”Baby reindeer” bygger delvis på den skotske skådespelaren Richard Gadds egna erfarenheter av att bli offer för en kvinnlig stalker.
Netflixserien ”Baby reindeer” bygger delvis på den skotske skådespelaren Richard Gadds egna erfarenheter av att bli offer för en kvinnlig stalker. Bild: Ed Miller/Netflix

Johan Hilton: Internets hyenor kunde inte låta bli att stalka stalkern

Det dröjde inte länge efter premiären av Netflixserien ”Baby reindeer” innan drevarna börjat snoka i vem den verkliga förlagan till stalkern Martha är. Håller vi på att tappa vår förmåga att förhålla oss till fiktion? undrar GP:s kulturchef Johan Hilton.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Naturligtvis var drevarna på sociala medier för dumma för Netflix ”Baby reindeer”. Serien, som delvis bygger på den skotske skådespelaren Richard Gadds egna erfarenheter, handlar om komikern Donny och hans stalker Martha. Det är en tät och ofta motsägelsefull historia som gör något så sällsynt i vår tid som att uttrycka medlidande för en brottsling.

Men så fort serien lades ut på Netflix började hyenorna snoka i vem den verkliga förlagan till Martha är – för att stalka henne. Ironin torde inte undgå någon.

Händelsen är bara ytterligare ett exempel på den trend som här i Sverige började med granskningen av föregivet biografiska inslag i Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande” och som fått mig att frukta att vi håller på att tappa vår förmåga att förhålla oss till fiktion överhuvudtaget.

ANNONS

I synnerhet den sortens fiktion som påstås ha sin grund i den så kallade verkligheten. För även om realityaspekten naturligtvis hänger över ”Baby reindeer” – inte minst som säljargument – är impulsen att utröna vem och vad Martha är i verkligheten ett fullkomligt missförstånd av både fiktionens sätt att verka och den funktion som hon fyller i serien.

Berättande arbetar med bilder och Martha är i hög grad en metafor. Sett till det övergripande temat i ”Baby reindeer” kan hon tolkas som en manifestation av de inre hinder som plågar Donny – hans sexuella ambivalens och rädsla för att göra upp med de trauman som hemsöker honom.

I hennes blick föds Donny på nytt och blir någonting annat än ett misslyckande, inackorderad hos en gammal flickväns mamma.

Till en början är därför Donny motvilligt smickrad över uppmärksamheten från Martha. Hon speglar honom just så som han vill bli speglad – som oemotståndlig, kapabel och begåvad. Ställer inga svåra frågor om hans liv eller bakgrund, hemfaller helt åt en villkorslös dyrkan.

I hennes blick föds Donny på nytt och blir någonting annat än ett misslyckande, inackorderad hos en gammal flickväns mamma. När han håller på att bomba som standup-artist i en ytterst plågsam scen drar Martha igång publiken med sitt bullrande skratt och vinner över dem på sin sida.

ANNONS

Efter en viktig vändpunkt i berättelsen byter dock Martha funktion. För när Donny till slut börjar dejta transkvinnan Teri och tar ett halvt kliv ut ur garderobens mörker förvandlas plötsligt Martha till en vakthund för sexuell normalitet.

Så fort Donnys och Teris trevande relation ser ut att ta vägen någonstans dyker Martha upp och stör, som i ett förkroppsligande av omvärldens intolerans och hat. Hon terroriserar Donny med homofobiska glåpord som blir allt grövre och mer hätska och går vid ett tillfälle till och med till fysisk attack mot Teri.

Marthas förföljelse av Donny är nu inte längre bara en skildring av en komiker och hans knäppa stalker. Det är en tvekamp som förlänas existentiella övertoner: Donny måste göra upp med skammen över sina egna begär och sin internaliserade homofobi. Först då kan han också bli kvitt Martha.

Denna utveckling leder oss än djupare in i seriens varande sår – de sexuella övergreppen som Donny utsattes för i begynnelsen av sin komikerkarriär av en äldre kollega – och som utgör berättelsens kathartiska ögonblick. Här föddes skammen, och här börjar den nye Donnys liv.

För när han till slut gör upp med traumat kan han också omsider komma ut som queer för sina föräldrar och resten av världen. Därmed når också Marthas metaforiska funktion sin kulmen, och hon kan nu återgå till att vara människa snarare än ett verktyg i dramaturgin.

ANNONS

I seriens mest gripande scen står Martha inför rätta och när domen faller börjar hon gråta som ett övergivet barn. Det gör att Donny nu ser på henne som den hon i grund och botten är. Inte ett hot, inte en spegel, utan en ensam och drabbad människa i all sin ömklighet och tragik.

Hur man efter den scenen kan vilja söka upp den verkliga förlagan för att plåga henne ytterligare övergår åtminstone mitt förstånd.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Efter succén: "Sluta leta efter min stalker"

LÄS MER:Utpekad i "Baby reindeer": Fått dödshot

LÄS MER:Recension: ”Baby reindeer” – Netflix

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS