”Välkommen hem”, står det med ungdomligt ”klottrade” bokstäver mot rosa bakgrund på megakyrkan Hillsongs svenska hemsida. Det ser ut som Way out West. Det är Summer Camp Festival och Pop Up Week, kändisar, egen musik, poddar och egna tv-kanaler. Jag tittar på en intervjuserie med Hailey Beiber, som skulle kunna varit producerad av Teen Vogue, med rubriken ”Hailey Bieber Shares About Her Own Shame”.
I ett intimt samtal talar hon, också känd som Justin Biebers fru, om farorna med att jämföra sig med andra på sociala medier. för mycket Om hur hon slutat tvivla på sig själv, börjat lita på Jesus och blivit mer öppen med sin sårbarhet.
Hillsong har växt även i Sverige, och beskrivs av vissa som framtiden för den evangeliska kristna rörelsen. I Göteborg, i sitt ”campus” i Olskroken, hålls gudstjänster varje dag, liksom barnverksamhet. Och de är annorlunda än andra kyrkor. I ett reportage i Dagen beskriver kyrkoledaren Andreas Nielsen uppkomsten av den svenska Hillsong såhär: ”…ett kompisgäng som smäller upp ett par högtalare och kör musik med full volym för att människor ska bli frälsta”(9/4/21).
Låter det hippt? Modernt? Progressivt? Bara på ytan. I USA har de ifrågasatts för sin inställning till homosexualitet, varpå kyrkans ledare Brian Houston 2015 valde att förtydliga: ”Hillsong Church welcomes ALL people but does not affirm all lifestyles. Put clearly, we do not affirm a gay lifestyle and because of this we do not knowingly have actively gay people in positions of leadership, either paid or unpaid.”. Ironiskt nog samme man som nu tvingats avgå för att han betett sig olämpligt mot kvinnor.
Låter det hippt? Modernt? Progressivt? Bara på ytan.
Det är alltså inte förvånande att DN:s reporter i en uppmärksammad granskning blev uppmanad av en av Hillsongs svenska pastorer att genom bön och dop försöka komma över sin homosexuella läggning (5/7). ”Att känna dragning till personer av samma kön är inget att känna skam för. Men, säger pastorn, homosexuella handlingar uppskattar Gud inte ’lika mycket.” Vidare nämner pastorn ”tjugo personer” som övervunnit sin homosexualitet och jämför det med att botas från en höftskada.
I boken ”Fundamentalisterna” (2019) skriver journalisten Annika Hamrud om den svenska Hillsongkyrkans koppling till den ugandiska Watotokyrkan. Den ”är – vid sidan av flera andra – central för det homohat som har vuxit fram i Uganda.” Hamrud som besökt en av deras gudstjänster i Kampala hör predikanten säga att ”En anledning till att be och fasta kan vara att man har känt av högmod, avundsjuka eller homosexualitet.”
Hillsong drar till sig ungdomar. Det är lätt att förstå med tanke på trendiga estetiken och det öppna tilltalet. De har inga församlingsmedlemmar utan välkomnar alla. Att gå dit är lite som att gå på en konsert, vilket säkert är bekant för många yngre. Självklart dras även homosexuella dit. Ungdomar som kommer nås av budskapet att deras sexuella läggning är en synd som gud inte gillar ”så mycket”, som kan botas med hjälp av förbön.
Jag tänker på Hailey Bieber och den skam som hon talar om i avsnittet, den som kan övervinnas med hjälp av Jesus. Hillsong kanske först och främst bör se över sin egen skam: Den märkliga och förlegade synen på hbtqi-personer.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Dyra bolån är en snara runt ungas hals
LÄS MER:Unga hbtqi-personer har det fortfarande lika jävligt
LÄS MER:"En mardröm att vakna till att ett möjligt terrordåd ägt rum”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
