“Har du tänkt på att varje låt egentligen handlar om sex?” Min mormor ur den kroniskt provokativa 68-generationen plirade och lutade sig framåt när hon ställde frågan.
Jo, det hade jag nog. Jag var i tidiga tonår och hade nyss upptäckt männen med gitarr som varit unga under den tredje fjärdedelen av 1900-talet. Det spelade ingen roll att de var i min retsamma mormors ålder, det var ändå lite sorgligt varje gång jag upptäckte att någon av dem var död, bög, gift eller skvatt galen. Eller, det sista hade jag nog kunnat stå ut med? Detta funderade jag på i mitt flickrum, precis som miljontals kvinnor före mig hade gjort, för att bli ihop med dem var absolut min plan.
När Spotifys 100 mest spelade låtar genom tiderna presenterades nyligen så visade det sig att nästan alla artister var män. Bara 12 är kvinnor, faktiskt färre än jag trott. SVT:s Kulturnyheterna den 19 april lät Ann Werner, docent i genusvetenskap, kommentera fenomenet. Hon spekulerade vilt om att Spotifys algoritmer förstärker männens dominans, något som Spotify själva berättar helt enkelt inte stämmer.
Josephine Forsman – trummisen i Sahara Hotnights som alla sa “slog hårdare än killarna” – är lite mer faktanära när hon förklarar att män lyssnar på män, och kvinnor lyssnar också på män. Är det helt enkelt så att “killar vill va dem och tjejer vill ha dem”, som det alltid hetat? Forsman lägger till att det här i sin tur hänger ihop med att män “traditionellt sett har idoliserats”.
Traditionellt, säger de. Jag tänker på Elvis Presley, min stora mellanstadiekärlek som trillade av pinn tretton sorgliga år innan jag föddes. Var “traditionell” verkligen så han skulle beskrivas? Var det inte tvärtom så att de traditionella hatade honom, just för hur flickidoler som han gjorde karriär på att få oss alla att falla pladask?
Eller Freddie Mercurys (med på topp 100-listans) vansinniga utstrålning, aggressiv och megasårbar samtidigt, som gjorde honom spännande att sjunga med i när vi gick i sjuan. Var det inte just det som var grejen med popen och rocken, det som gjorde den både ful och farlig i så många år? Att allting, precis som släkting hade sagt, egentligen handlade om sex.
I vuxen ålder har jag ett annat sätt att lyssna på musik. Framförallt är det att lyssna mindre, och mindre engagerat. Mer som en farbror letar jag efter musikaliska kvaliteter snarare än livsomskakande förälskelser. Jag kan höra en Justin Bieber- eller Travis Scottlåt (med på topp 100-listan) och ibland uppskatta dem, men utan att bildgoogla deras käkben i timmar, utan att sätta dem på repeat bara för att få vara dem lite närmare.
Det är förstås tråkigt för trummis Josephine Forsman att inte ha samma effekt på småflickor som Harry Styles (självklart med på topp 100-listan) bevisligen har, särskilt eftersom de unga, glödande besatta är ett så lukrativt lyssnarsegment. Och populärmusiken betraktas väl numera som en konstform bland andra, Bob Dylan har fått Nobelpriset, och som i alla respektabla branscher borde jämställdhet råda. Eller?
Kanske kommer fanatisk attraktion aldrig bli en resurs som är jämnt fördelad över populationen.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Familjelivet har aldrig varit mer normstyrt
LÄS MER:Hämndhistorier har blivit brudiga moralexperiment
LÄS MER:Vad vill Meghan – mer än att synas?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
