Mikaela Blomqvist: Därför skrev jag om de självupptagna författarna

Debatten om den navelskådande svenska litteraturen kunde ha blivit ett utmärkt tillfälle att diskutera estetik. I stället har den gått varvet runt, skriver Mikaela Blomqvist i sin slutreplik.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

För två veckor sedan skrev jag en text där jag önskade att svenska författare och kulturskribenter skulle bli mindre självupptagna. Krönikan handlade inte om självbiografisk eller självframställande litteratur. Orden förekommer inte i texten. Vad jag kritiserade var ett skrivande som inte tycks ta hänsyn till formfrågan och att detta skrivande tenderar att betraktas som ord direkt från hjärtat.

Till denna tanke fogade jag bilden av en spegel monterad på ett skrivbord. Med det ville jag fånga in en typ av text som söker likheter och resonans snarare än skillnad och förflyttning. ”Krossa spegeln och skildra skärvorna!” föreslog Maria Hymna Ramnehill i sitt svar (GP 7/9). Det tycker jag är en utmärkt idé. Men tyvärr har debatten inte kommit att handla om estetiska frågor.

ANNONS

I DN (6/9) varnade Åsa Beckman för en blodfattig litteratur och hyllade författare som ”berör”. Hur snäv en sådan litteratursyn är i praktiken visade Beckman i fjol när hon recenserade Carina Rydbergs självbiografiska bok ”Vitt slödder”. Om Rydberg skrev hon då att: ”Det är nästan obegripligt att hon inte stannar upp och gör mer av de tragedier som mot slutet drabbar familjen” (DN, 5/9 2022), som vore litteraturens enda och självklara uppgift att frammana största möjliga känsla hos den avtrubbade läsaren.

Patrik Lundberg (DN 8/9) svarade i stället med att rabbla upp en rad författare som liksom han själv har använt sig av den egna erfarenheten. Alla klumpades ihop under den tomma termen ”autofiktion”: Peter Handke, Yahya Hassan, Karl Ove Knausgård. Mer intressant vore att diskutera vad som skiljer dessa författare åt.

Jag vill hävda att det är tvärtom. All intressant litteratur befinner sig vid sidan av

Men Lundberg verkar mest vilja placera sig själv jämte storheterna. I linje med det argumenterar han för att jag inte menar det jag skriver utan bara vill inta en specifik ”position”. Jag förstår det som att han anser att ingen är intresserad av litteratur på riktigt.

Även Elin Cullhed (DN 10/9) tog fasta på författandet som livsstil snarare än som intellektuellt arbete. Hon ber kritikerna att visa förståelse för den ”brutala offentlighet” författare har att navigera i och att sluta formulera sig kring litteratur. Det förra hör dessvärre inte alls till uppdraget och det senare utgör såklart hela dess fundament.

ANNONS

Cullhed lyfte också fram att vi lever i en självupptagen tid, där sociala medier och den exhibitionism de manar till har förändrat vår perception. Denna ”kollektiva mani” måste enligt Cullhed ta sig in i litteraturen, eftersom det skrivna inte kan existerar ensamt i en idealvärld.

Jag vill hävda att det är tvärtom. All intressant litteratur befinner sig vid sidan av. Tillsammans med kultursidorna bör den fungera som en motkraft till de snäva sanningar som råder för stunden. Typiskt nog är Cullheds Augustprisade roman ”Eufori” (2021) ett utmärkt exempel på en självupptagen bok som inte är självbiografisk.

Där görs Sylvia Plath till en samtida svensk mamma som är besviken på makens oförmåga att leva exakt jämställt, år 1962. Vid lanseringen trädde både Cullhed och hennes författande make Gunnar Ardelius fram i media och beskrev äktenskapliga gräl de hade haft – under stipendievistelsen i Cognac, när tredje barnet var nyfött, på en ”tantrainspirerad intimitetskurs” (DN, 26/9 2022).

Med det är debatten tillbaka där den började. Varför ska jag veta dessa saker? Om de är del av ett estetiskt program, så är det ett jag inte förstår.

Litteraturens material är språket. Den kan som ingen annan konstform rucka på de diskreta klichéer människan ständigt graviterar mot.

ANNONS

Bekännelserna befinner sig dessvärre oftast tryggt i deras mitt.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Svenska författare måste sluta vara så självupptagna

LÄS MER:Vi läsare får den litteratur vi förtjänar

LÄS MER:Snacka om skolgårdsargument, Patrik Lundberg

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS