Laura Ingemarsson: Bianca Ingrossos möte med Ulf Kristersson var plågsamt

När statsminister Ulf Kristersson besökte Bianca Ingrossos talkshow var samtalet substanslöst, fullt av ansträngda skratt och obekvämt kroppsspråk, skriver Laura Ingemarsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I söndags klockan 21 rådde hård konkurrens mellan två parallella tv-sändningar: Agenda på SVT 2 och Bianca Ingrossos talkshow “Bianca” på Kanal 5. Det var som en svensk mikroversion av Barbenheimer — Biancagenda.

Båda programmen hade varsin headlineakt — Agenda lockade med civilminister Erik Slottner (regeringens fjärde minst kända statsråd), och Bianca med statsminister Ulf Kristersson. Kanal 5 vann, i alla fall i min soffa.

I ”Bianca”-studions beigea fåtöljer satt Charlotta Björck, Peter Settman, Lars Lerin, hans man Junior och Ulf Kristersson – en så kallad nightmare blunt rotation.

Formatet kan inte ses som något annat en grand slam för Moderaternas kommunikationsavdelning. En ny plattform, utan risk för kritik eller följdfrågor, som dessutom riktar sig till ett väljarsegment där Moderaterna presterar dåligt.

ANNONS

Kritiken mot influerares roll i politiken lyftes redan under valrörelsen 2018 då mediepersonligheten Margaux Dietz intervjuade partiledarna, däribland festkompisen och Säposkjutsaren Ebba Busch, i sitt program “Partitempen”.

Det är lätt att kritisera influerarnas bristande kompetens i att genomföra denna typ av kvasi-journalistik

Under den senaste valrörelsen fortsatte influerare spela en aktiv roll. Det gjordes en ny upplaga av “Partitempen”, Youtubern Therese Lindgren fick det egna programmet “Therese och valet” och Tiktok-profiler som Gingerjompa rände runt i valstugorna medan den (illa) dolt moderata “polfluencern” Amilia Stapelfeldt förklarade regionvalet på Instagram.

I en intervju med DN från 2022 berättade Margaux om hur hon hoppades att den lättsamma “Partitempen” kunde få unga att utveckla ett intresse för politik. Tanken med YouTube-programmet var att det skulle fungera som en inkörsport till tyngre politisk journalistik – det börjar med en Margaux-intervju och slutar med att man plöjer samtliga artiklar av SvD:s Torbjörn Nilsson och Maggie Strömberg (kanske).

Therese Lindgren beskrev sitt program på ett liknande sätt. “Influencers kan med sina plattformar bidra till att unga, som inte tar del av traditionella medier, förstår vad partierna står för i de frågor som är viktiga för dem.”

Det är lätt att kritisera influerarnas bristande kompetens i att genomföra denna typ av kvasi-journalistik, men deras resonemang är inte fel.

ANNONS

Internetstiftelsens årliga rapport visar att 31 procent av alla barn och unga har Tiktok främst som en nyhetskälla. Och det är inte bara ett digitalt skifte, utan ett mer personcentrerat sådant. Hela 37 procent av alla unga följer individer för att få sina samhällsnyheter, däribland Therese Lindgren som toppar listan.

Därför vore det dumt att utesluta influerare från det politiska samtalet.

Till Kristerssons försvar är det inte helt lätt att bemöta frågor som “Vem vill du fuck, marry eller kill i ditt regeringsunderlag?”

Men vi måste hitta en balans där unga tar del av innehållet samtidigt som det håller en viss kvalitet. Och det kan inte sägas om söndagens intervju.

Ingrosso börjar med att fråga varför politiker hänger allt mer med influerare. Kristersson säger att medielandskapet har förändrats. Det har han rätt i, tyvärr är det den sista frågan som han besvarar under programmet. För den följande kvarten är plågsamt substanslös, full av ansträngda skratt och obekvämt kroppsspråk. Till Kristerssons försvar är det inte helt lätt att bemöta frågor som “Vem vill du fuck, marry eller kill i ditt regeringsunderlag?”, ”vad kostar sexleksaken Satisfyer” eller ”vad är dagens marknadspris för kokain”.

Nu är visserligen inte löjliga frågor till politiker fel per se. De kan tvärtom vara viktiga för att väcka intresse för en person och i förlängningen politik, men det betyder inte att man kan försumma all substans och intervjuteknik. Särskilt viktiga är följdfrågor till de mer kritiska punkter som Bianca faktiskt lyfte. Efter det får man köra fuck, marry, kill.

ANNONS

Biancagenda är inget problem, utan kan till och med vara önskvärd.

Men en bredare politisk journalistik måste faktiskt hålla måttet.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Tiktok-trenden om Rawa Majid profiterar på mördade barn

LÄS MER:Kulturvärldens ständiga skitsnack är smittsamt

LÄS MER:Jag vägrar leva i en värld där det är girl power att vara puckad

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS