Marcus Berggren uppmanar alla att gå i barndom.
Marcus Berggren uppmanar alla att gå i barndom. Bild: Anna Andersson/Mostphotos

Marcus Berggren: Bara bebisar vet hur man ska leva livet

Barn vet hur man lever sekunden de slutat ha sin mamma som hatt. De vaknar med ett gallskrik, diar en nappflaska med något som smakar smälta cornflakes och blir kliade på ryggen av någon som enligt lag måste älska dem. Marcus Berggren har funnit nyckeln till ett lyckligt liv: att gå i barndom.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Hur ska vi leva våra liv? Det finns väl inget rätt svar, tänker du: en klok människa med åtskilliga Birkenstocks och HBO-inlogg.

Faktum är att det finns ett svar och det svaret har krupit runt under näsan på oss och käkat Lego hela tiden. Ifall man undrar vad som är helt naturligt ska man naturligtvis titta på det mest naturliga i hela världen. Och jag pratar inte om att snusa i foppatofflor i underkylt regn – jag pratar om barn.

De små jävlarna vet hur man lever sekunden de slutat ha sin mamma som hatt. Absolut, några finjusteringar är nödvändiga: Skrik gärna inte mellan 22 och 07 och utför inte mambo no.2 i vitt möblemang med bibehållen ögonkontakt genom hela förfarandet. Men det är petitesser i sammanhanget. Som små barn vet vi hur man lever, sedan lägger man hela sin livstid på att glömma det.

ANNONS

Lyssna själva på hur en dag hade kunnat se ut:

Man vaknar med ett gallskrik så tidigt att inte ens Steffo Törnquist dratt igång plattången. Tittar på sitt favoritprogram (Antiques Roadshow för egen del). Diar simultant en nappflaska med sex liter av något som smakar smälta cornflakes. Någon som enligt lag måste älska en kliar en på ryggen.

Därefter klär man ut sig till Spiderman och går till ”jobbet” som är en glorifierad hundrastgård med spadar. Sitter där och gräver lite, småsnackar, skiter på sig, vad man nu vill. Tidig lunch. Därefter tupplur. Två timmar mitt på dagen. Den som rationaliserade bort de två sovtimmarna mitt på dagen borde väl rimligen knuffas bryskt ner i en syditaliensk “grotto” fylld med fogskum och gäldenärer?

När vi sovit får vi gå hem och titta på teve igen medan en biologisk släkting till oss steker köttbullar. Och inga blaffiga hemmagjorda saker – dessa smältande snöbollar av kött – utan jag snackar KÖPE; Scans delikatessköttbullar.

Att titta på “En plats i solen” medan man glider in och ut ur vaket tillstånd med käften full av Smarties: det är så Herren skapade oss.

Sedan: sova. Är inte det en bra dag så säg? Var är det som stoppar oss? Vi har ju AI, robotdammsugare, Siri, elektroniska sparkcyklar, Anis Dum Domino och tamejfan alla tänkbara hjälpmedel för att själva kunna kliva av hamsterhjulet och börja hamsterhjula av glädje över vår nyvunna frihet. Men vi vill ju inte. Eftersom vi alltid har behövts som slavar med höj och sänkbara skrivbord har kapitalet tutat i oss att enda sättet att bli lycklig är genom arbete. De längst ner på stegen jobbar för att kunna se sig själva i spegeln.

ANNONS

De längst upp på stegen jobbar för att slippa se sig själva i spegeln.

Eller så är man arbetslös och har ungefär samma sociala status som en pedofil igelkott som lurar i vassen bakom Bräckboden.

Det finns inget naturligt med att jobba.

För mycket längesedan kanske, när jobbet var att gå ut och hämta något att äta. Sätta mat på bordet. Nu är jobbet att sätta en induktionshäll på en marmorskiva i företagets ägares andra sommarhus på Gotland.

Alltid när olika killar inom det politiska fältets ytterkanter ska snickra ihop en utopi ser det ut som Mad Max: en hord halvgothare på anabola i skidglasögon som kör en tjuvkopplad beach buggy genom torra ökenlandskap.

Titta kortare, säger jag.

Inför en dubbel tvåårsplan: inom två år borde alla som vill få leva som tvååringar. Robotar kan göra alla jobb bättre än oss ändå. Om man likförbannat vill jobba kan man väl få det men utan lön. På så vis sållar vi bort alla som jobbar av fel anledning.

Att titta på “En plats i solen” medan man glider in och ut ur vaket tillstånd med käften full av Smarties: det är så Herren skapade oss. Okej, alla förutom hjärnkirurger och chipssmaksutvecklare, säger upp sig på tre?

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vi måste värna om de ariska djuren i Slottsskogen

LÄS MER:Jag är gift utan att riktigt veta varför

LÄS MER:Joakim Lamotte ska ha tack för att han lär våra seniorer internet

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS