Jag har en glad nyhet och en trist nyhet och vi börjar med den glada för den är jätteglädjande, inte bara för vinnaren Bengt Isling och hans arkitektkolleger på Nyréns i Stockholm utan för alla göteborgare som brukar söndagspromenera upp och ner för Avenyn, under lindarna över de tuggummiprickiga betongplattorna genom skogarna av reklamflaggstänger, vilket absolut ingen göteborgare gör, jag vet, inte en enda, men det är så vi gärna ser Avenyn, som ett flanörstråk, lite Champs-Élysée, ”Bonjour, monsieur Kålle”, puffärm och chapeau-claque och damasker, en sepiabrun bild som stadsbyggnadskontoret manglar ut mest hela tiden, ”Göteborgs parad-, nöjes- och kulturgata” som man kallade boulevarden i tävlingsprogrammet, trots att de få som förirrar sig hit inte är ett dugg kultiverade, många av dem kan knappt gå rakt, ringlar fram, ragglar från uteservering till uteservering, eller från veranda till veranda snarare, för här snackar vi schabrak, finnar och bölder rakt i nyllet på några av stadens propraste fasader, påbyggnader så uppsvällda att de ibland tvingar fotgängaren hela vägen ut i spårvagnsspåren, som restaurang Joe Farelli’s glasade varggrin – hit tog kommunens representanter Isling & Co. efter att man förärat dem förstapriset i arkitekttävlingen, flott ska det vara – eller Lilla Londons beduinläger där urinprovsgula lakan spända mellan galvaniserade tältpinnar skymmer Georg Krügers tolkning av Medicipalatset i Florens – Islings mamma växte upp i grannhuset (nu rivet) – varhärdar som Nyréns vill tappa på all gegga, desinficera, man vill riva uteserveringarna för att återställa de ståtliga fasaderna och istället möblera med bara någon enstaka stolsrad direkt på gatan, så som man gör nere på kontinenten, ett löst möblemang med stolarna vända mot de förbipasserande och med matgästerna placerade inne i husen där de hör hemma, ordning och reda, propert och precist, inget lattjo lajbans, kvaliteter som genomgående utmärker detta vinnarförslag där allt är ritat med absolut gehör för Avenyns sekelskiftesestetik, komplett med en hommage till de gamla förgårdarna i form av microparker placerade närmast den snabbare trafiken, som buffertzon mellan människa och maskin, med perenninbäddade bänkar där ingen behöver köpa sig en burgare eller en öl för att slå sig ner, skuggade av nyplanterade parklindar tänkta att slå ett klorofylligt tak över hela gatan, färga markbeläggningen grön, det silvergråa golvet i bohusgranit med kritstrecksränder i smågatsten som ska leda blicken uppuppuppupp till Akropolis, höll jag på att säga, upp till Göta platsen, som förstås också ska få sig en total makeover, bland annat med Poseidon placerad på pampig plattform varifrån han får en ännu maffigare vy över det stråk som nu äntligen, efter alla dessa om och men, har potential att återvinna sin position som ett av Nordens vackraste, långt och skiftande och skickligt sammanhållet av arkitekterna, helt fritt från avbrott, rikt på upplevelser, punkt slut.
Så synd då att det aldrig kommer bli av. Inte en chans att restaurangägarna överger sina uteserveringar. Och varför skulle stadsbyggnadskontoret lyckas bättre den här gången – tävlingen 2013 slutade ju i absolut ingenting. Plus att den bistra sanningen förstås är denna: så länge den nästan kilometerlånga Avenyn bara har ett par hundra boende kommer folkliv aldrig uppstå, befolkningsunderlaget är helt enkelt för skralt.
Det kan inte ens det mest briljanta arkitektförslaget ändra på.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Avenyn rustas upp – se bilderna från vinnarförslaget
LÄS MER:Så kan framtida Avenyn se ut – se tävlingsbidragen här
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
