Ann Ighe är ekonomihistoriker och redaktör för Ord & Bild.
Ann Ighe är ekonomihistoriker och redaktör för Ord & Bild. Bild: Ola Kjelbye

Ann Ighe: Sjukt att skära ner på folkbildningen

Det är hårda tag mot folkhögskolor och studieförbund. Men att regeringen i tider av ekonomisk kris gör det svårare för folk att utbilda och försörja sig är faktiskt helt sjukt, skriver Ann Ighe.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Det finns säkert många skäl till att högern i dag verkar mycket bättre än vänstern på att skapa allianser, och dessutom beredvilligt kasta ideal och principer åt sidan för att nå makt och kanske till och med resultat i sakfrågor. (Ja, jag tittar på Liberalerna.) Men nog borde det finnas något som kan ena även dem som inte prioriterar en brutalt inskränkt flykting- och migrationspolitik över allt annat?

Jag deltog härom veckan i ett samtal om vänstern och hur den ska bygga ny framtidstro. Vi i panelen, det vill säga Nina Björk, Leonidas Aretakis och jag själv, var eniga om att det var centralt att äntligen få bort marknadsskolan (men den frågan är sin allmänna angelägenhet till trots politiskt svår). En annan önskan var breda allianser.

ANNONS

Diskussionen handlade mycket om klimatet, som Nina Björk – med rätta – tog upp som den stora frågan för vår tid och framtid. Men var kan vi annars bygga breda allianser för framtiden?

Motioner och förslag som tidigare var radikala och utan bredare stöd är genom Tidöavtalet plötsligt politik för stora delar av borgerligheten

Nu vill jag föreslå en fråga där det verkligen borde gå att skapa breda allianser vänsterut, och där behovet av att agera också är akut: folkbildningen. Det vill säga folkhögskolorna och studieförbunden. Det är redan nu hårda tag mot dessa, främst på Sverigedemokraternas initiativ. Motioner och förslag som tidigare var radikala och utan bredare stöd är genom Tidöavtalet plötsligt politik för stora delar av borgerligheten.

Nedmonteringen har redan börjat, med rejäla nedskärningar. Det handlar dels om en kraftig minskning av statsbidragen (i inflationstider är ju även en oförändrad nivå en slags nedskärning), nya krav på ”effektivisering”, men även om minskade eller helt indragna anslag på lokal nivå. Moderaterna i Uddevalla yrkar i skrivande stund på att bidragsreglerna för studieförbunden upphör att gälla med omedelbar verkan, och verkar därmed vilja stoppa mycket av de fritids- och kvällsaktiviteter som finns i kommunen.

Den pågående attacken mot folkhögskolorna drabbar en stor, viktig utbildningsform som varit avgörande för många människor i olika sociala situationer och tidpunkter i livet.

Hotet mot folkbildningen borde vara den stora stridsfrågan i dagens kulturpolitik skriver Björn Wiman i en krönika i DN (19/3). Jag håller med, men tror att vi ska sikta högre än så. Den pågående attacken mot folkhögskolorna drabbar en stor, viktig utbildningsform som varit avgörande för många människor i olika sociala situationer och tidpunkter i livet. Nyanlända som läser in språk eller grundskola, de som vill ha behörighet att studera vidare i det som kallas ”högre” utbildning, de som vill ha en yrkesutbildning eller utveckla ett konstnärligt skapande. De som lever och verkar genom folkrörelser och de som inte fixade gymnasiet precis när livet förväntade det av dem. Listan kan göras hur lång som helst.

ANNONS

Hotet mot folkbildningen är direkt för deltagarna här och nu men indirekt drabbar det många av oss i samhället runt omkring. Huvudmännen, det vill säga folkrörelser, regioner, föreningar, partier och kyrkor har drivit folkhögskolor i landet sedan 1868.

Jag hoppas att vi kan mobilisera försvar och protester för folkbildningen – nu.

Björn Wiman siktar in sig på att folkbildningen är ett svenskt och skandinaviskt bidrag till utbildningsformerna – ett sätt att rikta retorisk udd mot SD. Viktigt, men inte det som väcker mig. Att denna sociala innovation finns och får fortsätta finnas ger mig och många andra ett konkret hopp om framtiden.

Och, om det är de argumenten som biter, så är det helt sjukt av en regering att tillåta att folkbildningens möjlighet att hjälpa människor att hitta nya sätt att bilda sig och försörja sig i tider av växande ekonomisk kris minskar istället för att öka.

Nog kan vi enas om det? Min försvarsvilja i frågan är stark.

Ann Ighe är ekonomihistoriker och redaktör för Ord & Bild.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Den udda kvinnan och staden” av Vivian Gornick och ”Ensamhetens århundrade” av Noreena Hertz

LÄS MER:Recension: ”Mitt hemland. Ett utanförskapsområde” av Per Wirtén

LÄS MER:Göteborg 2001 var mer än kravaller, skott och gatstenar

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS