"Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider". Så kunde poeten Claes Andersson, om han levat, ha kommenterat högerregeringens budget. 1969 gav Andersson ut en civilisationskritisk diktsamling med just den titeln. "Eller bilägare", kanske vi skulle lägga till i dag.
För om det är någon rar art som regeringen ömmar för så är det inte kommande generationer eller hotade grodor eller fattiga bussåkare. Bilpendlande villaområden är nyckelbiotopen. Inte konstigt kanske, för där återfinns stora delar av väljarbasen.
För att bekosta sitt program för kortsiktigt gynnande av förnuftsvidrig konsumtion i realpolitikens namn – det som filosofen Georg Henrik von Wright kallade "omständigheternas diktatur" – skär Svantessons gäng nu kraftigt ner på miljö- och klimatområdet.
Skyddet av värdefull natur halveras, stödet för elbilsinköp stryps med omedelbar verkan, miljöövervakningen dras åt rejält, järnvägsunderhållet minskar till förmån för bilvägar. Mer växthusgaser, färre arter.
Hej, Harmageddon, här kommer vi, tillsammans. Vissa i elbilar, andra i helt vanliga dieselsuvar, många till fots genom solsystemets enda atmosfär med liv.
Någon skulle kunna få för sig att högern helt enkelt hatar hackspettar och att hålla Falsterbonäset på torrsidan om havet, men jag tror att det är en feltolkning. Budgetar handlar inte främst om känslor, utan prioriteringar. Drar man upp på något, måste något annat ner. Regeringen bryr sig nog, i alla fall delvis, om nornor, trolska bäckar och att Sverige ska ta sitt klimatansvar. Men viktigast är omständigheternas diktatur: nuet. Likt en fossil jättebläckfisk ska staten lägga sina armar om oss, kväsa varje försök till flykt från dieselns, bensinens och kalhyggenas samhälle.
Jag som alla andra fattar att för den som inte har råd att leva och verka när priserna stiger är problemen verkliga och akuta. Något måste göras. Kanske är det så att de två fenomenen inte är förenliga, kortsiktigt gynnande av ägandet och långsiktigt förvaltande av det gemensamma? Om så är fallet, ja, då är vi nog, som Jonathan Franzen sagt, rökta. Hej, Harmageddon, här kommer vi, tillsammans. Vissa i elbilar, andra i helt vanliga dieselsuvar, många till fots genom solsystemets enda atmosfär med liv.
Det handlar som bekant om prioriteringar. Viktigast, om man ska tolka Sveriges regering, är att inte låta världen sippra in i våra liv. Allt ska förbil, förlåt, förbli, som vanligt.
Det finns ännu ett citat för detta från Claes Andersson: "Se upp för dem som bara vill leva sitt liv i fred. De skyr inga medel."
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
