Full transparens: Jag tycker inte om Kajsa Ekis Ekman som skribent – hon är tendentiös och har svajig demokratisyn.
Det är med den ingången jag läser Hynek Pallas text i GP den 14 november, om hur blodet fryser till is när han hör Ekis Ekman tala på Palestinademonstrationen i Göteborg. Om hur hon rättfärdigar Hamas pogrom den 7 oktober och sätter likhetstecken mellan palestinierna och den islamistiska terrorrörelsen.
Det låter extremt. Med en känsla av obehag letar jag upp och lyssnar på talet.
Det går att argumentera för att Ekis Ekman säger ”skyll er själva” på ett sätt som grumlar gränsen mellan staten Israel och dess medborgare, som antyder att samtliga civila skulle vara ansvariga för brott mot folkrätten eller bosättarrörelsens våld.
Och den retoriken hade Pallas gärna fått problematisera. Men att Ekis Ekman skulle rättfärdiga pogromen har inte stöd i hennes tal. I det citat Pallas anför som bevisning har flera meningar klippts bort på ett sätt som förändrar innebörden. (Att text klipps bort redovisas, men för den som inte sett originalcitatet är det omöjligt att veta att den redigerade versionen är förvrängd.)
Om en Palestinademonstrationen i Stockholm i oktober skriver Pallas att Kulturhusets litteraturansvariga Athena Farrokhzad ”deltar i och uppmanar folk att ansluta sig till demonstrationer utanför sin arbetsplats som har både höger- och vänsterextrema inslag.”
Den kulturjournalistik som hemfaller åt halvsanningar och insinuationer är en del av samtidens problem, inte av lösningen
Det högerextrema inslaget syftar på de nazister som oväntat anslöt till demonstrationen och snabbt jagades bort. Anklagelsen mot Farrokhzad är absurd – hur kan någon vara ansvarig för obehagliga element hen inte kunde förutsäga skulle närvara? Att Pallas inte nämner att nazisterna jagades bort ger en dessutom en direkt osann bild av att Palestinavänner och nazister tågar sida vid sida.
I Stockholm skanderas ”antisemitiska folkmordsramsor”, skriver Pallas. Det syftar på slagordet ”From the river to the sea – Palestine will be free” som ursprungligen härrör från PLO:s tidigare linje om en sekulär enstatslösning. Jag skulle inte bli förvånad om antisemiter deltagit i Palestinarörelsens demonstrationer och stämt upp i denna talkör. Men den rasistiska innebörd som framför allt högerdebattörer nu vill tillskriva denna ramsa är historiskt felaktig, och det är inte så den har använts på svenska gator och torg.
Pallas skriver vidare att ”talen innehåller konspirationer om omhändertagande av muslimska barn”. Här gör han sig skyldig till det kanske mest klassiska sättet att förvränga verkligheten, att ta det enskilda och beskriva det som ett bredare fenomen.
Det handlade inte om talen, i plural, utan om ett tal. Som avbröts och arrangörerna snabbt tog avstånd från.
Vi lever i en tid där sanning och saklighet får allt mindre betydelse. Högerpopulism och ansvarslösa algoritmer har skapat ett giftigt debattklimat som premierar hat, hets och desinformation.
Journalistiken måste vara ett motgift mot denna utveckling. Det är både en fråga om existensberättigande och om överlevnad. Och det gäller även kulturjournalistiken.
Antisemitismen var Förintelsens ideologiska drivkraft. Finns det antisemitiska inslag i solidaritetsrörelsen med Palestina bör dessa skyndsamt och bestämt rensas ut.
Men den kulturjournalistik som hemfaller åt halvsanningar och insinuationer är en del av samtidens problem, inte av lösningen.
Fotnot: Ivar Andersen är journalist och författare.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Den som applåderar detta applåderar mörkret
LÄS MER:Får man fira Pride på Chalmers i fortsättningen?
LÄS MER:Nära hälften av de dödade i Gaza är barn
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
