Jag har aldrig påstått att Tom Alandh sett ”Sabaya”, så rubriken är en av flera underliga saker med Hynek Pallas artikel i GP Kultur (11/6). Diskussionen handlade om genren och dess anspråk. Detta är vad som sades i debatten i Studio ett mellan mig och professorn i dokumentärfilm Erik Gandini när jag nämnde Tom Alandh:
”Erik Gandini: Den här diskussionen trodde jag var död, den dog för 20 år sen när Michael Moore, som är otroligt politiskt ställningstagande filmare, fick en guldpalm i Cannes 2004.
Programledare: Så ni dokumentärfilmare, i din genre i alla fall, ni gick vidare från sanningen för länge sedan?
Erik Gandini: Oh, ni vill inte veta veta vad vi håller på med!
Ola Wong: Det stämmer faktiskt inte. Jag pratade med Tom Alandh igår som är nestor i dokumentärfilm. Han är chockad över det här … han menar inte alls att det är ok; att hålla på så .. och att prata om att det inte är journalistik. Ja, men varför fick ”Searching for sugarman” nominering till Stora journalistpriset? Det är ju en uppluckring. Dokumentären gör anspråk på att visa verkligheten och det är så den får så stor effekt på politiken i Sverige.”
Anledningen till att jag nämnde det var att jag menar att den konsensus som Gandini anser råder i dokumentärbranschen är falsk. Det finns andra åsikter – vilket reaktionerna vi fått in på Kvartals avslöjande om ”Sabaya” visar. Jag hade haft en diskussion dagen innan med Tom Alandh på sidlinjen till prisutdelningen för ”Årets stilist”. Han hade då varit tydlig med att han inte tyckte att det var okej att fabricera och påstå saker som inte stämmer. Alandh är även inne på det i intervjun med Pallas när han säger att ”det är konstigt med något som är arrangerat” och att det ”särskilt i dagens värld är farligt att hitta på”.
Jag håller helt med. I vår diskussion nämnde han också att han haft en öppen diskussion med Stefan Jarl, och att de hade olika ståndpunkter. Han nämnde till mig också några titlar på uppmärksammade filmer som han tyckte inte var bra just på grund av ovannämnda.
Däremot skulle jag inte ha sagt att Alandh verkade chockad, det var slängigt och man ska vara försiktig med att klä andras känslor i ord.
Det finns andra åsikter – vilket reaktionerna vi fått in på Kvartals avslöjande om ”Sabaya” visar.
Om Alandh menar att jag missuppfattat honom eller reagerar på att jag tog upp något som han pratade om på ett mingel så beklagar jag det. Om det hade varit en skriven text och inte en studiodebatt på volley så hade jag självklart stämt av med honom först. Men jag ser att han syftar på den långa diskussion som var under kvällen om dokumentärfilmares rätt att vara subjektiva. Där tyckte jag att vi pratade förbi varandra. Han menade att dokumentärfilmare får ge sin subjektiva skildring. Det håller jag självklart med om. Det har jag också skrivit vid ett antal tillfällen. Alandh har helt rätt i att ingen människa, inte ens en journalist, kan vara helt objektiv.
Det jag menar är att man samtidigt måste förhålla sig till den objektiva verkligheten. Jag vänder mig emot dokumentärfilmare som väljer alternativa fakta när verkligheten inte passar den politiska agendan. Men i debatten så blandar Pallas konsekvent äpplen och päron.
Att inte ens ”Den stora älgvandringen” kan ge hela den objektiva bilden av det aktuella skeendet får man nog anse vara mer av en filosofiskt fråga som inte har så mycket att göra med publikens förväntningar på att dokumentärfilm visar verkligheten. Jag har lite svårt att förstå varför Pallas envisas med att hävda att jag sätter ”likhetstecken mellan dokumentärfilm och undersökande journalistik”. Att dokumentärfilm inte är samma sak som ”Uppdrag granskning” har jag framfört vid ett antal tillfällen. Jag vet inte om jag kan vara tydligare än när jag skriver: ”Man kan inte ställa samma krav på en subjektiv dokumentärfilm som på ett nyhetsgräv” (Kvartal 25/5).
Man kan dock tycka att Pallas långa artikel är en halmgubbe till den större debatten om dokumentärers förhållande till verkligheten. För mer om den rekommenderar jag exempelvis Kvartals Fredagsintervju med chefen för SVT Dokumentär Axel Arnö och Ekots Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, som finns där poddar finns.
Ola Wong, kulturredaktör för tidskriften Kvartal.
LÄS MER:Tom Alandh felciterad: ”Jag har inte sett Sabaya”
LÄS MER:Sanningssökarna bör leta sig vidare från dokumentärgenren
LÄS MER:"Sabaya"-filmaren slår tillbaka mot kritik
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
