Marie Nilsson Lind dog den 4 januari 2024, 62 år gammal.
Marie Nilsson Lind dog den 4 januari 2024, 62 år gammal. Bild: Jessica Gow

Anna-Karin Wyndhamn: Det är så sorgligt att jag önskar mig en tröstevisa

På tre timmar skrev Marie Nilsson Lind texten till ”Älska mig”, med vilken hon lyckades förmedla människans nakna vädjan om att få känna kärlek utan förställning. Att varken hon henne systern Josefin Nilsson längre är i livet är så ofattbart sorgligt, skriver Anna-Karin Wyndhamn.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Det enkla är ofta det svåra.

I en episod i Marie Nilsson Linds ”Josas bok” (Kaunitz-Olsson, 2020) om systern Josefin återges hur texten till klassikern ”Älska mig” tillkom. Året är 1990 och det återstår några få dagar till premiären av Ainbusks föreställning ”More Amore” på Göta Lejon i Stockholm. Finallåten saknas. Benny Andersson, som ofta komponerade musiken till gruppen, spelar förslag på förslag; det ena mer storlaget och dramatiskt än det andra. Ingen av dem är nöjda. Det stämmer inte. När kvällen övergår i natt föreslår han systrarna Nilsson något nytt: denna gång en stillsam, nästan försiktig melodi. Då släpper det. Tre timmar senare hade Marie Nilsson författat en text till en sång som förmedlar en naken vädjan om att få känna kärlek utan förställning. Orden är raka och bildspråket minner om barnvisans. Snabbt blev ”Älska mig” gruppens, kanske främst Josefins, signum. Sedan dess har den framförts på oräkneliga bröllop och är en del av vår visskatt. Men att utan rustning dikta om stora känslor är en prövning.

ANNONS

Mönstret går nämligen igen. Kristina Lugn hade att skriva texten till det som blev ”Vilar glad. I din famn”. Den framfördes första gången som körverk på kronprinsessbröllopet 2010. Lugn har berättat att uppdraget gav en total blockering. De vanliga stilgreppen fungerade inte. Nu var det inte ett ironiskt stycke om längtan och förening som skulle författas. Hur skriver man om löften och äktenskap, utan att bums skapa ett ädelpekoral? I väntan på leverans övade kören sina stämmor med nonsenstext i Storkyrkan. Och tiden gick. Mardrömmar på natten och vånda på dagen. Då blott en vecka återstod, blev Stilnoct (sömnmedel) en kreativ räddare i nöden. Efter att tabletten svalts, försvann ångesten och Lugns ordsammansättningar som legat och tryckt oförlösta i sinnet kunde nu skrivas ner, på ett bräde. I texten speglar sig den trofasta kärleken i naturelementen. Utan kärlek inget liv.

”Snälla Marie, kan du viska Älska mig-texten i mitt öra?” bad en av patienterna när hon kände igen gotländskan. Orden i sången berättade kvinnans innersta önskan. Den var henne till lindring.

Kanske är det svårt för att en sådan sång också ställer krav på mottagaren. Denne måste motstå varje frestelse till sarkastisk tolkning och förlöjligande. Den som lyssnar får inte reservera sig, utan låta sig svepas med och kanske till och med överraskas av att stora känslor kan väckas av en till synes banal textrad. På sin ålders höst berättade skådespelaren och författaren Erland Josephson hur han svängde från att i ungdomen skrattat rått och hånat diktning som i ordval och tematik låg schlagern nära, till att tillåta sig gripas av rader om kärlek. Nu kunde han se det genuina. I det okonstlade finner den som vågar öppna sig, det djupast mänskliga. Förmågan att beröra och beröras utan genresnobbism, gör en mindre högfärdig inför andra människor, sa Josephson. De ödmjukar en inför livet självt.

ANNONS

Under en period var Marie Nilsson inlagd på S:t Görans för en förtärande ångest. Personalen vakade dygnet om för att förhindra att någon ändade livet för egen hand. ”Snälla Marie, kan du viska Älska mig-texten i mitt öra?” bad en av patienterna när hon kände igen gotländskan. Orden i sången berättade kvinnans innersta önskan. Den var henne till lindring.

Första gången jag såg Ainbusk framföra ”Älska mig” var i Jacob Dahlins ”Caramba”. Just det avsnittet spelade jag in på video och såg framträdandet flera gånger. Det berörde mig starkt. Nu finns inte Marie Nilsson Lind som skrev eller Josefin Nilsson som lade sitt hjärta i sången längre. Det är så sorgesamt att jag önskar mig en tröstevisa.

Att skriva sanna ord om stora känslor är svårt eftersom det fordrar att man blottar sin sårbarhet. Den som försöker måste böja sig inför att människans längtan efter oförställd kärlek är existensens själva grundackord som allt annat för evigt utgår från. Det är det vi alla söker. Det visste Marie Nilsson Lind med kropp och själ. Och hon vågade sätta vackra, enkla ord till musiken.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Transpersoners rättigheter är inget hot mot samhället

LÄS MER:Vår dröm om bondelivet är falsk

LÄS MER:Kan danskarna förlåta Tove Ditlevsen?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS