Sofia Larsson: Därför älskar vi våra folkbibliotek

Folkbiblioteket, vårt kära bibliotek som kravlöst välkomnar stadens folk in till värmen, böckerna, tidningarna och allehanda tjänster. Författarbesök, aktiviteter för stora som små och på vissa håll har vi ett schackspel eller två. En plats i samhället som är utformat efter oss och de spretiga behov vi har gällande litteratur, information och kultur. Bibliotekarier på plats som upplyser och bidrar till det livslånga lärandet.

Inte vill någon att en filial ute i förorten ska stänga, vi älskar vårt bibliotek. Så låt oss zooma in. Varför älskar vi bibliotek? Är det för att det tillhör ett tankegods som i rådande samhällsklimat känns nästan exotiskt? Gratis, gemensamt och en plats som enbart finns för att tjäna oss medborgare med ett vackert syfte. Vad har vi närmast det? Kyrkan och gud?! Så låt oss tänka på biblioteket som en plats bortom det fysiska. Vi har alla på något sätt snuddat tanken, vissa av oss vilar i den ofta och andra bryr sig inte så mycket.

Föräldrar i dyra funktionskläder lånar bilderböcker åt sina välartade barn och stökiga ungdomar do whatever stökiga ungdomar do.

Handen på hjärtat, lånar du ofta böcker? Läser du? Hur viktigt är ditt bibliotek i ren fysisk form? Hur ofta nyttjar du alla de tjänster som tillhandahålls? Detta vet ju inte jag, men jag kan gissa att du likt många andra oavsett nyttjandegrad anser att bibliotek ska finnas. Och det krävs ingen vidare analys, vi behöver inte gå så djupt. Det är egentligen ingen diskussion. Men, för att biblioteken ska leva vidare så kan man inte elda för kråkorna. Ifall besök blir färre, antalet som använder bibliotekets fysiska rum sjunker – ja den så kallade ”efterfrågan” – så kan folk som sitter och bestämmer saker med våra gemensamma pengar få för sig att prioritera annat.

Ska man gå man ur huse och stöd-låna på plats för att påvisa viktigheten? Mja.. det blir så kosmetiskt. Digitalisera mera då! Folk är ju så ”online” och ljudböcker, hur ska biblioteket konkurrera med relativt billiga abonnemang och allt det som är gratis med reklam som nås från fickan? Vi bör då i stället fokusera på den goda tanken och platsens viktiga funktion mol allena.

Vi ska våga oss på att vara så radikala att vi satsar på saker som vi gemensamt upplever som viktiga.

I skolans värld pratar man om skolan mitt i byn. En tanke vi lätt kan översätta till drömmarnas bibliotek. Vi vill ju ha dem öppna och bemannade på våra torg här ute på linjerna. För allt som sker på biblioteken varje dag vill vi inte vara utan. Möten, dialoger och samverkan. Förskoleklasser dräller runt, rollspelare slåss mot drakar, föräldrar i dyra funktionskläder lånar bilderböcker åt sina välartade barn och stökiga ungdomar do whatever stökiga ungdomar do. Någon värmer sig. Någon säger några få meningar och de meningarna är alla ord som blir sagda en dag som annars fortsätter i solid tystnad. Biblioteket är en viktig plats. Punkt slut. Låt oss gemensamt bära denna goda tanke. Vi behöver gemensamma platser där vi kan mötas. Detta kanske sätter nya krav på bibliotekarierna och professionen i sig själv, men så är det när man arbetar med folk, oavsett de stora eller små folken.

Vi ska våga oss på att vara så radikala att vi satsar på saker som vi gemensamt upplever som viktiga. Trots sjunkande besökstal. Folkbiblioteket behöver få komma ikapp och få rätt resurser för att befästa sin viktiga roll. Inte stängas. Faktum är att krig rasar i världen, fattigare blir fattigare, rika blir rikare. Desinformation och konspirationsteorier jäser i våra flöden. Skolorna larmar om lästapp och bristande läsförmågor. Nu om någonsin ska vi inte centralisera till innerstan. Låt filialerna stand their ground. Det är nu vi ska samlas i våra förorter och kroka arm, låt oss säga på bibblan!

Läs mer om Göteborgs bibliotek:

LÄS MER:Politikerna lägger ner Kärra och Trulsegårdens bibliotek

LÄS MER:Biblioteken i Göteborg har tappat var fjärde besökare

LÄS MER:Detta händer med Göteborgs bibliotek i framtiden

Sofia Larsson