Kan Taylor Swift råda bot på EU:s demokratiska underskott? Kanske.
Under en presskonferens häromveckan berättade en av EU-kommissionens sju vice ordförande Margaritis Schinas om sina förhoppningar inför Europaparlamentsvalet i juni.
“Det är de unga som kan mobilisera andra unga att delta, mer än vad kommissionärer kan. Jag hoppas verkligen att någon från hennes mediateam skickar vidare vår förfrågan till henne.”
Personen som kommissionären Schinas här syftar på är den amerikanska artisten Taylor Swift som han hoppas kan uppmana de unga väljarna i Europa att rösta.
Man hade kunnat håna Schinas uttalandet som “wishful thinking, probably mindless dreaming”, men i vår drar Taylor Swifts “Eras”-turné igång i Europa och den 9:e maj (på den bristfälligt firade Europadagen) kommer hon att uppträda på La Défense-arenan i Paris – kan det vara ett tillfället för henne att dra sitt demokratiska strå till EU-stacken? Det tycker kommissionären Schinas åtminstone.
Taylor Swift har tidigare uppvisat ljummet engagemang för politik, men uppmanade förra året sina följare att registrera sig inför det amerikanska valet. Det resulterade i 35 000 nya registreringar på ett dygn.
Vad hon tycker om EU är ännu okänt, även om jag tycker mig kunna urskilja vissa europeiska teman i hennes musik. Däribland låten "Champagne problems” som man initialt kanske tror är en referens till den gamla kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, men som egentligen handlar om den politiska debatten kring regionala ursprungsbeteckningar (förordning nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel). Eller låten “London Boy” (som syftar på ärkebrexitören och före detta UKIP-ledaren Nigel Farage) och såklart “I Knew You Were Trouble” (ett starkt musikaliskt ställningstagande mot EU-utvidgningen 2004).
Vi behöver ett EU (Taylor's version).
Som väntat har kritiken och förlöjligandet över kommissionärens uttalande varit massiv. Albin Juhlin kallade bland annat utspelet “ett hån mot en hel generation” i Expressen (18/1). Men är det så fel att be Taylor Swift om hjälp med sitt demokratiska underskott?
Ja, visst är det tråkigt att den amerikanska kulturimperialismen är så stark att vi knappt har några egna europeiska artister att samlas kring. Alltså vilka paneuropeiska artister finns det ens? Björk? Hozier? De sexiga italienarna i Måneskin? Det där rumänska bandet bakom ma-ia-hii-ma-ia-huu-låten? Men om Taylor nu ändå har vägarna förbi vår kontinent skadar det väl inte att fråga?
Om man jämför med tidigare EU-initiativ för att öka ungas deltagande framstår Taylor Swift som ett bra alternativ. Ta exempelvis den feberdrömlika och substanslösa värdeordskampanjen “YOU ARE EUROPE” som har synts på reklamtavlor Sverige över. Eller för den delen “European Year of Youth (EYY)”, ett initiativ där kommissionen utnämnde 2022 till ett “ungdomsår”.
Det historiskt vaga projektet EYY hade, trots hög budget, noll folklig förankring och genererade endast en omnämning i svensk media (totalt!). Det enda politiska arv som jag hittat från projektet är ett 17 sidor långt policydokument med lärdomar och en Spotify-spellista som EU publicerade i början av ungdomsåret (spellistan innehåller faktiskt en Taylor Swift-låt så något kanske de var på spåren redan 2022).
Jag tvivlar därför inte på att en shoutout från Taylor Swift skulle ha större konkret effekt än både “YOU ARE EUROPE” och “European Year of Youth” tillsammans.
Så för valdeltagandets skull hoppas jag att Swift, på La Défense-arenan den 9:e maj, uppmanar de unga att rösta. Vi behöver ett EU (Taylor's version).
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Han är Macrons kopia – med bättre hårfäste
LÄS MER:Dramat Gunilla Persson vs Mauri är långt ifrån över
LÄS MER:EU-politiken 2024 bjuder på seriösa selfies och kallbad
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
