Det finns en anledning till att människan behöver kon. Hon kan någonting som inte vi kan. Hon kan äta gräs, omvandla något för oss onedbrytbart genom en avancerad fysisk process. Kon har också följt människan länge, eller om det från början var tvärtom. Världens äldsta kända figurativa konstverk är 40 000 år gammalt, finns i en indonesisk grotta och föreställer en ko.
Att kon äter gräs är också anledningen till att nötkött och mejeriprodukter är mer hållbart än exempelvis kyckling, enligt en studie publicerad i Nature Food. Ingen åkermark som kan användas för att odla mat till människor behöver användas till odling av djurfoder – om djuren får gå ute på bete.
Det är också, som jag ser det, den enda rationella anledningen till att äta kött. Det är bisarrt att vi konsumerar så mycket kyckling, ett djur som ofta föds upp i djurfabriker och i princip äter samma mat som vi gör.
Att lantbruksministern och LRF nu vill avskaffa beteskravet är, också det, bisarrt. Sverige är i framkant som kräver att bönder ska släppa ut sina kor på sommaren, det är essentiellt att vi har kvar det. Alla länder i EU borde följa efter.
Dels är betet viktigt för själva kon, hon behöver beta gräs på sommarhalvåret, det är en del av hennes naturliga beteende. Kor behöver få gå ut, känna gräset under klövarna, solen på huvudet och ta egna beslut i hagen.
Beteskravet blir en hämning i den expansion som högern, med LRF i kongatåg efter, verkar vilja se.
Dels håller det våra landskap öppna och bidrar till att skydda rödlistade arter som ingår i det agrara landskapet. Framförallt begränsar det storskaligheten i lantbruket genom att korna inte kan köras hur långt som helst för bete, särskilt inte om de är många.
Och det är där skon klämmer. Beteskravet blir en hämning i den expansion som högern, med LRF i kongatåg efter, verkar vilja se. De ser uppenbarligen med avund på det djurfientliga och miljöovänliga storskaliga lantbruk som dominerar i resten av EU och USA.
Det känns märkligt att behöva säga att det är fel väg att gå. Men lantbrukspolitiken lider av att ingen annan än några få bryr sig och att storbönderna är mest tongivande och får igenom sina krav. Efter nästan 100 år av uppskalning och rationaliseringskrav på gårdarna finns det inte många kvar som kan höja sina röster.
Men en sak är säker: Kärleken till det öppna landskap som Ulf Lundell sjunger om, de gröna hagar som vi ser i Arla-reklamen och känner oss besläktade med, är så nära en kanon eller gemenskap vi kan komma i det här individualistiska landet.
Beteskravet är essentiellt för att de gröna landskapen inte ska bli något vi bara ser på TV eller nostalgiskt blickar tillbaka till. Det är ingen ”Astrid Lindgren-lag” som vi bara kan göra oss av med, som om det tillhörde det förflutna.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Är Sanna Samuelsson vår tids arbetarförfattare?
LÄS MER:Sanna Samuelsson får Borås Tidnings debutantpris
LÄS MER:Så tog mjölken sig in i bokhyllorna
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
