Jesper Ahlin Marceta:
Frågan är vad som är värst: Att Eric Saade låtsas att det inte var en politisk handling att bära palestinasjal på Eurovision-scenen, att han inte vågar stå för sitt politiska budskap – eller att han beskyller sina kritiker för rasism.
Vi tar kandidaterna till förstaplatsen i tur och ordning. Palestinska terrorister genomförde i höstas den värsta massakern på judar sedan andra världskriget. Israel har svarat med militärt övervåld.
Mot den bakgrunden är en palestinasjal som bärs offentligt politisk, vare sig man vill det eller inte. Symboliken kan Saade nämligen inte välja själv. När omgivningen kollektivt har uppfattningen att sjalen och handlingen har en viss betydelse så väger eventuella invändningar lätt. “Det är som att kalla Dalahästen för politisk symbol”, avfärdar Saade saken. Tja. Om han red in på Eurovision-scenen på en dalahäst efter att kullor och masar genomfört en terrorattack i Värmland, och Karlstad svarat genom att jämna Leksand och Mora med marken, så vore såväl ök som ritt politiska.
Men man undrar om artisten skulle kunna se en palestinier, som förlorat anhöriga i israeliska flyganfall, i ögonen och förklara att han inte bär sin sjal för dennes skull
Vidare till att artisten inte vågar stå för sin politik. En jämförelse är på sin plats. Under friidrotts-VM i Moskva 2013 målade den svenska höjdhopparen Emma Green Tregaro sina naglar i regnbågsfärger, i protest mot ryska hbtq-fientliga lagar (SVT 9/9 2013). “Det var viktigt för mig att visa vad jag står för”, förklarade stjärnan.
Green Tregaro hade kunnat göra som Saade och hävda att hennes naglar av ren slump råkade ha gayrörelsens färger när hon tävlade i ett böghatande land. Men det gjorde hon inte, för Green Tregaro har en ryggrad.
Så slutligen: “I mina ögon är det bara rasism”, hälsar Saade sina kritiker. Eftersom han förknippar sin palestinasjal med sin etnicitet. Vilket inte är en politisk handling, enligt Saade själv.
Kanske vinner det priset. 12 poäng från Sverige.
Men man undrar om artisten skulle kunna se en palestinier, som förlorat anhöriga i israeliska flyganfall, i ögonen och förklara att han inte bär sin sjal för dennes skull.
Terje Carlsson: ”Ängsligt av SVT”
När Eric Saade knöt fast en palestinsk keffiyeh på sin handled, jublade schlagerfansen över den subtila men tydliga politiska protesten. SVT:s exekutiva producent Anna Adielsson kallade agerandet för ”tråkigt” och arrangören EBU lät bli att sprida Saades framträdande i sina sociala kanaler. Agerandet från SVT och EBU framstår som ängsligt och hycklande.
Stora underhållningsprogram i tv sänds inte i ett vakuum, lika lite som stora idrottsarrangemang. I november 2022 när SVT sände fotbolls-VM i Qatar ville arrangören FIFA stoppa regnbågsflaggor inne på arenorna. Arrangörerna ändrade sig först efter en omfattande kritikstorm. Hur hade SVT som sändande kanal agerat om FIFA vägrat lätta på regnbågsförbudet? Hade protesterna i Qatar också varit ”tråkiga”?
I Köpenhamn 2001, när Eurovision arrangerades på andra sidan av Öresund, vann Estland överraskande schlagertävlingen. Landets dåvarande premiärminister Mart Laar konstaterade ”Vi sjöng oss fria från det sovjetiska imperiet”. Segern i sångtävlingen blev till en samlande politisk kraft inför landets EU-inträde tre år senare. Georgien har sjungit om ”We don’t wanna Put in” och i Belgien påminner tävlingen om den känsliga språkfrågan när flamländska och fransktalande bidrag ställs mot varandra. Att tävlingen återkommande utgör en bricka i ett politiskt spel är något som EBU och SVT borde glädjas över, eftersom det visar att Eurovision är en angelägenhet som väcker känslor och engagemang.
Med en sjal runt handleden pekade Eric Saade långfinger åt SVT:s hyckleri om att Eurovision skulle vara en opolitisk musikfest
SVT kämpar stenhårt för att förbli relevanta i ett alltmer fragmenterat medielandskap. Underhållning och sport är de områden där public service fortfarande förmår locka en miljonpublik. När SVT problematiserar en palestinsk sjal flirtar man med de krafter som anser att regnbågsflaggor eller skäggiga män i klänningar är ett problem. Politiker i länder som Ryssland och Turkiet har tidigare kritiserat Eurovision. Såväl Putin som Erdogan lär tycka att det är ”tråkigt” att artisterna klär sig på ett visst sätt. Schlagerkläderna anses osmakliga, provocerande och olämpliga av vissa. Roliga, modiga och inspirerande av andra.
Själv tänker jag på de klassiska slagorden ”Stoppa omoralen i musiken” från ”I manegen” med Glenn Killing. Tv-publiken skrattade på 90-talet åt Robert Gustafssons ambition att censurera artister som Dr Alban och Stakka Bo. Nu på lördag bör SVT akta sig för att framstå som lika irrelevanta och världsfrånvända, när nästa artist påminner tv-tittarna om att det finns en värld utanför schlagerbubblan.
Med en sjal runt handleden pekade Eric Saade långfinger åt SVT:s hyckleri om att Eurovision skulle vara en opolitisk musikfest.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Eric Saades kupp: Palestinasjal runt handen
LÄS MER:Palestinska flaggan förbjuden i Eurovision-arenan i Malmö
LÄS MER:"Genocide Song Contest" – protest i Malmö
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
