Ulrika Josephsson är teaterproducent som 1994 började på Riksteatern där hon kom att träffa och arbeta med Lars Norén år 2000. Hon ledde som VD Folkteatern i Göteborg mellan 2009 och 2013, tillsammans med Norén som konstnärlig ledare. I dag driver hon tillsammans med regissören Sofia Jupither teaterkompaniet Jupither Josephsson Theatre Company.
Närvaro. Det är få personer som hade en sån stark närvaro som Lars Norén. Han var så totalt närvarande i stunden i möten med människor, om det så var i det privata eller i repetitionslokalen. Nyfikenheten, frågorna och lyssnandet skapade en koncentrerad närvaro som var unik. Det var därför frånvaron blev så svår för många om och när han uteblev, när han gick vidare till nästa pjäs, nästa arbete.
Och det är därför den slutgiltiga frånvaron nu är fullständigt ofattbar.
Det är nästan på dagen 21 år sen jag första gången träffade Lars och började jobba med honom. Han klev in i mitt lilla kontorsrum på Riksteatern och hälsade vänligt. Jag var väldigt nervös, det var ju trots allt ”Lars Norén” och alla fördomar om en demonregissör lurade i bakhuvudet. Men det dröjde inte länge innan den bilden fullkomligt smulades sönder och vi fann varandra väldigt snabbt, i arbetet – och i skrattet. Ämnet i pjäserna kunde var mörka och tunga men aldrig arbetet. Humorn, ljuset och skratten fanns alltid där. Det fnissiga skrattet och det djupa allvaret hand i hand.
Åren på Riks Drama som sen följde framstår nu i efterhand som något helt enastående. Den tiden var oerhört betydelsefull och satte stort avtryck hos oss som var med. ”Om detta är en människa”, Lars bearbetning av Primo Levis bok, blev den första pjäs jag producerade med Lars och den följdes av så många oförglömliga sceniska stunder. Publikt var också Riksteatern helt rätt plats för Lars pjäser. Att få publiken i Haparanda eller i Nybro att möta Lars texter var alltid hisnande. För i motsats till vad de flesta tror så är hans pjäser inte ”svåra” - tvärtom är han en av de mest lättillgängliga dramatiker som finns. Det behövdes ingen förförståelse, publiken behöver inte ”kunna” teater innan de ser pjäserna. Dialogen är rak och förståelig.
I motsats till vad de flesta tror så är hans pjäser inte “svåra” - tvärtom är han en av de mest lättillgängliga dramatiker som finns.
Valet av Lars som konstnärliga ledare för Folkteatern i Göteborg överraskade många, när vi 2009 började jobba vid Järntorget, men Lars blev snabbt förälskad i teatern och personalen där. Första uppsättningen i det då nyrenoverade teaterhuset på Järntorget blev hans egen bearbetning av ”Orestien” där ensemblen bestod av Folkteaterns samtliga skådespelare.
”Orestien” var en utmaning och farhågorna många - är en grekisk klassiker på vers verkligen något för Folkteaterns publik? Det hade aldrig gjorts tidigare och det fanns oro att publiken skulle känna sig exkluderade eller till och med hålla sig borta. Men farhågorna kom på skam, inte minst på grund av regi-greppet att börja och sluta med publiken. Lars lät skådespelarna möta publiken i foajén och presentera sina rollkaraktärer - som man brukade göra när man spelade barnteater - och i slutet av pjäsen när folket i Aten firar gick skådespelarna runt och bjöd publiken på frukt och dryck. Det var som om ensemblen varsamt fattade publikens händer och tillsammans vandrade genom det grekiska dramat.
LÄS MER:Här är Lars Noréns liv i bilder
Lars hann med att även regissera sin första barnteater under tiden på Folkteatern – ”Pingviner kan inte baka ostkaka” av Ulrich Hub – innan han tyvärr fick sluta i förtid på grund av att han diagnostiserades med KOL.
Men Lars verk fortsatte att ha stor betydelse för Folkteatern och ett par av hans pjäser regisserades med stor framgång av Sofia Jupither som knutits till teatern som ”artist in residence”. Hans ”Fragmente” blev en del av det internationella EU-projektet ”Cities on Stage”. Genom detta fick Folkteatern en plats på den internationella teaterkartan. ”Fragmente” gästspelade i Paris, Bryssel och Madrid och mötet med publiken i de olika städerna blev omtumlande. ”Ni kommer från Sverige och spelar en pjäs som handlar om oss i Spanien” sa den konstnärliga ledaren på teatern i Madrid - en stad som då genomgick en ekonomisk kris. Och så var det med Lars pjäser. Den unika tonträffen och den ömsinta blicken på våra tillkortakommanden talade direkt till människor över gränserna. En pjäs som specifikt handlade om utsatta människor i Göteborg kunde samtidigt handla om människorna i Madrid.
Att följa Lars repetitioner var ofta lustfyllt. Han inledde nästan alltid repetitionerna med dans varje dag. Han ville att alla som var i rummet skulle vara med och dansa. Det kan låta som något trivialt, men dansen inför repetitionerna var något typiskt för Lars. Det lätta, luftiga och lekfulla mitt i det stora allvaret och djupet.
Att följa Lars repetitioner var ofta lustfyllt. Han inledde nästan alltid repetitionerna med dans varje dag. Han ville att alla som var i rummet skulle vara med och dansa.
LÄS MER:Lars Norén var outsider i 60 år
Han ville också alltid ha personer i rummet som tittade på repetitionerna och brukade säga ”Jag hör pjäsen genom dom som lyssnar”. Det blev ibland obekvämt för skådespelarna, men de vande sig och det skapade en väldig öppenhet. Typiskt för Lars var också att han ständigt gick upp på scenen och ställde sig bredvid skådespelarna, ofta bredvid den som lyssnade, inte den som talade. Koncentrationen var alltid otroligt hög och orken tog slut snabbt. Det var korta men intensiva repetitionsdagar.
Det var inte heller alltid lätt att arbeta med Lars. Vare sig på Riks Drama eller Folkteatern. Det var så stort tryck hela tiden, så många förväntningar både externt och internt. Och Lars avvek ibland, eller dök inte upp. Lovade att komma men uteblev. Besvikelsen kunde bli så stark och tomrummet stort. För mig kunde det vara ensamt ibland när jag visste att det var Lars som alla ville ha där, när ursäkterna inte räckte till och frustrationen växte.
Men lusten, glädjen, vänligheten och den överväldigande höga konstnärliga nivån uppvägde allt detta under våra år tillsammans. Att få dela detta utforskande och skapa konst tillsammans med våra nära medarbetare som följde oss på vägen är något jag är djupt och innerligt tacksam för. Och för vår vänskap som fortsatte efter att vi slutat jobba tillsammans.
Sorgen och saknaden är enorm. Världen har förlorat en unik dramatiker och författare. Tre döttrar har förlorat en älskad pappa. Och jag har förlorat en vän.
LÄS MER:De här Norénpjäserna ska du se på SVT Play
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
