Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Patrik Steorn framför en tavla av
Patrik Steorn framför en tavla av "blåmålaren" Eugène Jansson när Steorn presenterades som chef på sitt förra jobb på Thielska galleriet.. Bild: Claudio Bresciani / TT

Sara Arvidsson: Patrik Steorn utmärkt val som chef för Göteborgs konstmuseum

Tjänsten som chef på Göteborgs konstmuseum har tillsatts – efter tre år. Nu tar Thielskas intendent Patrik Steorn över. Ett utmärkt val, tycker GP:s konstkritiker Sara Arvidsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För tre år sedan, 2017, avgick den dåvarande museichefen vid Göteborgs konstmuseum – Isabella Nilsson – och sedan dess har tjänsten utlysts ett par gånger. Många i Konstgöteborg har frågat sig hur det kan komma sig att det tar så lång tid att finna en lämplig chef. Är Göteborg inte tillräckligt attraktiv som konststad? Det är först nu, i mars 2020, som det meddelas att Patrik Steorn har fått tjänsten. Han är konstvetare och har sedan 2014 varit intendent och chef vid Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm.

Många i Konstgöteborg har frågat sig hur det kan komma sig att det tar så lång tid att finna en lämplig chef

Eftersom jag tycker att ett konstmuseum inte enbart bör ha intentionen att lyfta statusfyllda klenoder och göra historiska utställningar som inte har någon som helst avsikt att kommentera tiden vi lever i nu, är Steorn ett utmärkt val. Han verkar lika intresserad av konsthistoriska klassiker som av samtidskonst och frågor som rör människans frihet. 2015 initierade han utställningen ”Män vid vatten” på Thielska galleriet, vars titel och innehåll för tankarna till hans avhandling från 2006, som undersökte den vurm för nakna manskroppar som uppstod under början av förra seklet.

Utställningen cirkulerade kring målningen ”Flottans badhus” av Eugène Jansson, vilken under flera decennier hade samlat damm i Thielska galleriets magasin, troligen mycket på grund av dess homoerotiska laddning. Han plockade således upp denna målning och parade ihop den med flera verk av den nu levande konstnären Jan Hietala. Jag såg aldrig utställningen, men av konceptet att döma önskar jag att jag hade gjort det. Det finns ett behov av denna typ av okonventionella initiativ, inte minst nu när de konservativa vindarna blåser hårt. Konsthistorien är viktig men om den isoleras och inte relateras till dagens viktiga frågor kan den liknas vid ett trivsamt besök i en glimrande antikvitetsbutik.

Konsthistorien är viktig men om den isoleras och inte relateras till dagens viktiga frågor kan den liknas vid ett trivsamt besök i en glimrande antikvitetsbutik.

Göteborgs konstmuseum har under en längre period brustit med att göra konsthistorien levande. Kulmen nåddes 2018 med en utställning om polsk sekelskifteskonst som var konflikträdd och inte reflekterade alls över den oroväckande politiska utvecklingen i samtidens Polen.

LÄS MER: Recension: "Tryckt" – Göteborgs konstmuseum

Jag hoppas och tror att Patrik Steorn kommer att fortsätta på sitt inslagna spår och väva in såväl samtidskonst som intressanta frågeställningar i museets kommande utställningar, allt för att besökare ska börja reflektera över sin egen situation och att historien alltid skrivs om på nytt.