Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/1

Ompröva taktiken och sök stöd för Dawit Isaak hos EU

På torsdag har det gått 20 år sedan den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. I ett upprop kräver nu 15 kulturchefer och yttrandefrihetsförespråkare att Sverige sätter ner foten, söker stöd hos EU och omprövar sin politik gentemot diktaturen i Eritrea.

Den 23 september har den svenske journalisten och författaren Dawit Isaak suttit i fängelse i Eritrea i 20 år. Tre statsministrar och sex utrikesministrar har hittills misslyckats med att få honom fri. Att svensk utrikespolitik har något att lära är uppenbart.

Därför är det positivt att regeringen i somras tillsatte en kommission som ska granska svenska myndigheters arbete med att uppnå frigivning av Dawit Isaak. Kommissionen ska också utreda arbetet för Gui Minhai, den svenske författaren och förläggaren som 2015 kidnappades i Thailand och fördes till Kina där han fängslades.

LÄS MER: Svenska fängslade skribenter hedras med tavlor

För att kommissionens rapport ska bli användbar och leda till konkreta förändringar i Sveriges agerande i båda dessa fall är det viktigt att den undersöker vad som gjorts och inte gjorts, att andra länders liknande insatser kartläggs, och att den går till botten med politiska överväganden i såväl Sverige som EU. Utifrån dessa erfarenheter kan kommissionen ge förslag på en sammanhållen politisk strategi framåt, och inte bara en lista på saker som blivit fel.

Det finns en reell risk att andra svenskar med rötter i exempelvis Afghanistan, Belarus, Egypten, Iran och Turkiet i framtiden fängslas på besök i sina tidigare hemländer på grund av sitt engagemang för yttrandefrihet och demokrati. Om regeringar i dessa länder inte accepterar personernas svenska medborgarskap, och förvägrar Sverige möjligheten att ge dem konsulärt stöd – som i Dawit Isaaks fall – behöver Sverige en politik som är grundad i erfarenheter av vad som är mest effektivt för att politiska fångar ska släppas.

En viktig erfarenhet är att auktoritära regimer inte släpper politiska fångar på grund av välvilja.

Den samlade erfarenheten från människorättsorganisationer är att politiska fångar släpps när trycket inifrån och utifrån på myndigheterna blir för högt, när det blir politiskt för dyrt för regeringen att hålla en person fängslad.

För det första bör kommissionen därför samla in erfarenheter från de stora internationella organisationerna som arbetar med politiska fångar, exempelvis Amnesty International, Human Rights Watch, Committee to Protect Journalists och Reportrar utan gränser för att ta del av deras erfarenheter av vad som fungerat i odemokratiska länder och vad som skulle kunna fungera specifikt i Eritrea. Det är utifrån dessa erfarenheter kommissionen ska bedöma den svenska regeringens agerande.

LÄS MER: Beslut i ärende om Dawit Isaak står fast

En viktig erfarenhet är att auktoritära regimer inte släpper politiska fångar på grund av välvilja. Ibland släpps de däremot som en del av en förhandlingslösning, i utbyte mot bistånd, politiska eftergifter eller något annat. Det är en problematisk strategi, eftersom den skapar incitamentet för regeringen i fråga att fängsla andra journalister eller människorättsförsvarare, att förhandla om i ett senare skede. Så länge som auktoritära och totalitära regeringar som den eritreanska kan använda politiska fångar i förhandlingar om biståndspengar och handelsavtal kommer de att fortsätta fängsla sina kritiker.

För det andra behöver kommissionen därför identifiera vilken roll Dawit Isaak har haft i Sveriges och EU:s utrikes- och biståndspolitik gentemot Eritrea. Använder Eritrea Dawit Isaak och andra politiska fångar för att vinna politiska fördelar?

LÄS MER: Detta hindrar Sverige från att vara bäst på pressfrihet

Ett av de verktyg Sverige inte tycks ha använt nog i arbetet för Dawit Isaak är just att han också är medborgare i EU. I EU:s årliga rapport om demokrati och mänskliga rättigheter i världen beskrivs allvaret i Eritrea väl, att situationen gällande yttrande- och mötesfrihet är oförändrad sedan länge, att de politiska fångarnas öde förblir okänt trots återkommande påpekanden från det internationella samfundet, och så vidare. Men rapporten säger inte att det även sitter EU-medborgare som Dawit Isaak i landets fängelser.

Målet med den svenska Eritrea-politiken kan inte bara vara att Dawit Isaak släpps fri, utan att den politiska situationen i landet som gjorde att han en gång fängslades förändras.

I maj beslutade EU också att blåsa nytt liv i partnerskapet med Afrikas horn, där bland annat Eritrea ligger. Där sägs tydligt att EU kommer att ”öka samarbetet med människorättsförsvarare” och stå fast vid åtagandet att ”stödja övergångar till demokrati” i regionen. I ett sådant arbete måste frisläppandet av politiska fångar som Dawit Isaak vara högst på agendan.

Målet med den svenska Eritrea-politiken kan inte bara vara att Dawit Isaak släpps fri, utan att den politiska situationen i landet som gjorde att han en gång fängslades förändras. Den svenska regeringen såväl som svenska europaparlamentariker skulle kunna arbeta för att frisläppandet av Dawit Isaak och de andra politiska fångarna blir en förutsättning för ett närmare samarbete med Eritrea inom EU:s partnerskap med Afrikas horn.

Kommissionen behöver alltså både jämföra det svenska arbetet för Dawit Isaak med internationella erfarenheter av arbete med politiska fångar, och sätta det i relation till Sveriges och EU:s övriga politik gentemot Eritrea.

LÄS MER: Ingen förundersökning om brott mot Dawit Isaak

20 år efter att den eritreanska regeringen i skuggan av attackerna den 11 september 2001 slog ned på hela den fristående pressen i landet och fängslade Dawit Isaak och dussintals andra journalister, behöver den svenska regeringen i grunden ompröva sin politik för att få honom fri. Regeringens arbete för frisläppandet av Dawit Isaak måste inkludera frisläppandet av alla andra journalister och människorättsförsvarare från landets fängelser, och EU:s arbete för demokrati och mänskliga rättigheter i Eritrea måste inkludera Dawit Isaak.

LÄS MER: Sveriges tysta diplomati ska granskas

Textens författare:

Aftonbladet, kulturchef Karin Pettersson

Amnesty Sverige, tf generalsekreterare Anna Johansson

Dagens Nyheter, kulturchef Björn Wiman

Expressen, kulturchef Karin Olsson

Göteborgs-Posten, kulturchef Björn Werner

Journalistförbundet, ordförande Ulrika Hyllert

Kerstin Brunnberg, journalist

Publicistklubben, ordförande Robert Aschberg

Stödkommittén Free Dawit, ordförande Elisabeth Löfgren

Svenska Dagbladet, kulturchef Lisa Irenius

Svenska PEN, ordförande Jesper Bengtsson

Sveriges Författarförbund, ordförande Grethe Rottböll

Sveriges Tidskrifter, vd Kerstin Neld

Tidningsutgivarna, styrelseledamot Thomas Mattsson

Utgivarna, vd Robert Olsson

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.