Gloria Gervitz berättar om sitt livsverk – långdikten Migrationer
Gloria Gervitz berättar om sitt livsverk – långdikten Migrationer

Nobelprisomtalade Gloria Gervitz berättar om sitt livsverk

Vissa författare sprutar ur sig en ny roman om året. Men inte den mexikanska poeten Gloria Gervitz. I över 40 år har hon istället arbetat på dikten Migrationer. Under fredagen berättade hon om sitt livsverk i GP:s monter på Bokmässan.

ANNONS
|

1976 var även det ett valår i Sverige. Kärnkraftsfrågan var på tapeten och efter ett mycket jämnt valresultat bildade Thorbjörn Fälldin koalitionsregering.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, i Mexiko, skrev Gloria Gervitz dikten Migraciones.

42 år senare har svenskarna gått till valstugorna många gånger. Men Gloria Gervitz skriver fortfarande på sin dikt.

– Jag började skriva poesi i början av 1970-talet. Men det dröjde fram till 1976 innan jag kände att jag hade en röst. Det var så dikten startade. Men jag föreställde mig aldrig att jag bara skulle skriva en dikt, säger Gloria Gervitz till litteraturkritikern Mikaela Blomqvist i GP:s monter på Bokmässan.

ANNONS

Gloria Gervitz berättar att det stundom har varit en utmanande process. Genom åren har hon exempelvis tvingats att ta långa pausar i arbetet.

– Ibland upprörde det mig väldigt mycket. Jag kände att "kära nån, jag kommer aldrig att skriva ett ord till". För ibland skrev jag inte på år. Men sen kom det igen.

Den mexikanska poeten Gloria Gervitz började skriva poesi på 70-talet.
Den mexikanska poeten Gloria Gervitz började skriva poesi på 70-talet. Bild: MIKAEL ANDERSSON / TT

Ett verk i ständig förändring

Långdikten Migraciones, eller Migrationer som den svenska titeln lyder, har kallats för ett av vår samtids stora poetiska projekt. Första gången den översattes till svenska var 2009. Enbart sedan dess har den kommit ut i en radikalt annorlunda version, där gamla stycken har omarbetats och tagits bort. Ytterligare 120 sidor har tillkommit.

LÄS MER: Nya migrationer i 40 år gammal dikt

Från början var den exempelvis uppdelad i sektioner men med tiden förstod Gloria Gervitz att det var en enda lång dikt.

– Den var nästan redo för pressläggning när jag fick en... ni vet..., säger Gloria Gervitz och kombinerar ett visslande ljud och en handrörelse.

Hon kontaktade förläggare i sista sekund och till den nya utgåvan hade sektionerna försvunnit och dikten förändrats på nytt.

– Du tenderar alltid att känna att den senaste versionen som du gör, eller den senaste boken du publicerar, är den bästa. Eller det bästa du kan göra. Men det vet jag inte. Det får tiden utvisa.

ANNONS

En symbiotisk relation mellan verk och författare

Gloria Gervitz förklarar att förändringen kan vara svår för vissa. Hon berättar att människor har sagt till henne att de har vant sig vid en tidigare version. Att den nya kan kännas främmande. Samtidigt menar hon att det inte är hennes sak att kommentera.

Ibland har hon också trott och tänkt att dikten är färdig. Hon menar att hon till viss del kan känna så även nu. Hon förklarar att den i samklang med hennes egen ålder nu åtminstone börjar närma sig slutet.

Samtidigt vidhåller hon att det fortfarande är ett arbete under konstruktion.

– Jag ska använda ett modeord nu - organiskt. Jag skulle säga att det är en organisk dikt eftersom den har växt med mig, inom mig och jag har växt med dikten. Vi har en symbiotisk relation, säger Gloria Gervitz.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS