En medieskandal rullas upp i amerikanska medier. Det rör New York Times stjärnreporter Rukmini Callimachi och tidningens hyllande podd ”Caliphate”, något bland annat Medierna i P1 har berättat om.
Podden, som släpptes för två år sen var New York Times prestigeprojekt, lanserades med Callimachis ansikte på affischerna och gav lyssnarna en närgången skildring av IS – från insidan.
LÄS MER:20 böcker att se fram emot hösten 2020
Den huvudsakliga källan var en man som utgav sig för att vara en återvändande kanadensisk IS-krigare. I intervju efter intervju berättade han levande och detaljrikt om grymheter han bevittnat i Syrien. Till och med mord han själv utfört.
Det var en otrolig historia. För otrolig, skulle det visa sig.
I september greps mannen i Kanada, misstänkt för att ha fejkat sin historia. När New York Times själva genom en artikel som är lika delar krishantering som haverikommisson försöker gå till botten med historien visar det sig att mannen kanske aldrig varit en del av IS eller besökt Syrien överhuvudtaget. Hans historia visade sig bygga på andrahandsuppgifter – eller rena påhitt.
Händelserna har utlöst en debatt om den typ av journalistik som Rukmini Callimachi blivit symbolen för: Sensationella avslöjanden där reportern spelar huvudrollen – ja, rentav hjälten – och där själva reporterarbetet blir berättelsen.
Formeln är välbekant och förförisk. Den ensamma hjälten som drar ut på ett till synes övermäktigt uppdrag i en farlig värld och klarar sig mot alla odds finns i såväl ”Odysséen” som ”Sagan om ringen”. Problemet när samma formel tillämpas på journalistik är att det strålande berättandet enkelt tar fokus från en alltför tunn story. Eller som i fallet ”Caliphate”, ett journalistiskt haveri.
Även här i Sverige vägs journalistik mot berättande på ett sätt som borde diskuteras mer.
LÄS MER:Recension: ”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby
”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby har hyllats för sin skildring av Göteborgs undre värld, och Augustprisnominerades i fackboksklassen häromveckan.
Genom Bäckström Lernebys ögon kommer läsaren nära det släktnätverk som informellt styr Angered med sitt våldskapital. Boken har fått ett enormt genomslag också i samhällsdebatten, kanske tack vare att de svarta rubrikerna om skjutningar och sprängdåd plötsligt gestaltas och får liv. Framför sig ser man människor av kött och blod. Men en av bokens huvudpersoner, kaféägaren Maria, finns inte på riktigt. Hon är påhittad.
LÄS MER:Rikta kameran från offer till förövare
Det här är något Bäckström Lerneby är öppen med. Ingen av de hotade näringsidkarna hon intervjuat vågar framträda i boken. Maria behövs för för att ge deras berättelse liv.
Kanske har allt hänt. Men för läsaren blir det omöjligt att veta. Uppgifterna går ju inte att kontrollera.
Också den hyllade journalisten Maciej Zaremba använder gärna sig själv som motor i sina granskningar. I det senaste stora reportaget ”Varför fick de äldre dö utan läkarvård?”, som av någon anledning kategoriseras kulturdebatt på DN (13/10), riktar han svidande kritik mot Region Stockholms ledning och mot vårdpersonal som satte yrkesetiken på undantag genom att följa regionens ”ljusskygga” order.
Zaremba jagar dokument och ringer upp ansvariga, det är den ensamma journalisten som står upp mot inkompetenta politiker och politiskt tillsatta tjänstemän.
Men enhetschefen som hängs ut och spelar skurkrollen är i själva verket inte alls högst ansvarig för all sjukvård i Stockholms län utanför akutsjukhusen, utan en mellanchef.
LÄS MER:Rädda lokaljournalistiken genom att lära av operan
Frågan Zaremba granskar är enormt viktig. Men den reduceras till ett långt replikskifte på DN:s kultursida om sakfel och dokument som ingendera sida kan visa upp.
Ansikten och profiler säljer. Skickliga berättare gör nyheter begripliga. Men journalisten får inte skymma journalistiken.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
