Niklas Harring: När miljön blir del av ett kulturkrig förlorar vi alla

Den traditionella klimatskepticismen är död. Frågan är om den någonsin varit särskilt livskraftig, åtminstone i Sverige. Mätningar från SOM-institutet visar att svenskarna i gemen tror att klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet och att vi oroar oss för dem.

Att hävda att politisk styrning på något sätt krävs för att lösa den typ av kollektiva problem som klimatförändringarna utgör, är inte heller det särskilt kontroversiellt. Men omfattningen av, och hur, en sådan intervention bör se ut, där skiljer sig grupper av väljare åt.

Denna attitydklyfta fördjupas när förslag kopplas till ideologisk position eller grupptillhörighet. Exempelvis är svenskar med en subjektiv högerplacering mer negativa till förslaget att ”satsa mer på ett miljövänligt samhälle”, om de ser förslaget som ideologiskt laddat. Genom ett ideologiskt raster kan ett mer miljövänligt samhälle ses som ett hot mot ekonomisk expansion, liksom en ökad politisk styrning som antas ske på marknadens bekostnad. Från USA, ett land där polariseringen överlag är betydligt starkare än i Sverige, visar studier liknande mönster. Bombastiska utspel om stora klimatreformer tenderar därmed att bli en del av det rådande kulturkriget, som snarast kopplas till identitet än praktik, och där reformer som upplevs som en stor förlust för den ena sidan per definition blir en stor vinst för den andra.

I ljuset av detta har det uppstått en diskussion om värdet av en lågmäld klimatomställning. Hur det mer exakt ska definieras kan diskuteras och klimatomställningen kommer med säkerhet att göra en del väsen av sig, men strävan efter en lågmäld klimatomställning kan fungera som en utgångspunkt för en diskussion om vilka positioner vi intar i klimat- och miljöfrågor och hur klimatstyrningen bör utformas.

Vi människor har fullt upp med att fundera kring livets alla frågor och val; existentiella såväl som trivialiteter; vad gör jag med min tid; vad ska vi laga till middag ikväll? Det är att ställa väldigt höga kognitiva och moraliska krav på oss att vi ständigt ska gå runt och fundera kring om dessa val också är klimatsmarta. Det friskriver inte människor från att reflektera kring sin livsstil eller hur de exempelvis röstar i politiska val, men mindre positionering kring klimatbeslut kan underlätta en omställning.

När elbilar, vindkraftverk och vegetarisk kost blir del av ett kulturkrig riskerar vi alla att förlora.

I stället för att basunera ut klimatsmarta vegetariska veckor i skolan, som tenderar att generera hejarop från vissa grupper och upprördhet hos andra, kan det vara smartare att, som görs i vissa svenska skolkök, ha mindre kött och mer linser i klassiska kötträtter, och därigenom minska klimatpåverkan utan så mycket uppståndelse. För vissa är förbränningsmotorn i sig är ett glädjeämne, men för många är bilen bara ett transportmedel. När elbilar, vindkraftverk och vegetarisk kost blir del av ett kulturkrig riskerar vi alla att förlora.

Viktiga klimatreformer behöver inte ens definieras som sådana. En nyligen publicerad studie av Renae Marshall och Matthew Burgess visar att politiska beslut för utfasning av fossila bränslen och utbyggnad av förnybar energi också har kommit till stånd i traditionellt republikanska delstater i USA. Kanske inte främst på grund av en oro för klimatet, utan för att reformerna gynnar lokala aktörer på olika sätt.

I Sverige har vi sett ett skifte där landsbygdsbor tidigare var mer positiva till att satsa mer på vindkraft än storstadsbor, till en situation där de nu är mer negativa. Det kan finnas anledning att fundera kring varför och hur vi bör diskutera dessa frågor och hur grupper kan kompenseras, inte för att det med nödvändighet är mest rätt eller mest rättvist, utan för att göra en omställning möjlig.

Niklas Harring är forskare vid Göteborgs universitets statsvetenskapliga institution.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Känslan av maktlöshet botar inte klimatpaniken, tvärtom

LÄS MER:Tanken på att skaffa barn gör mig livrädd

Niklas Harring