Ingen stadsdel utan ett torg. Så skulle man kunna sammanfatta det. Göteborg är i alla fall fullt av dem. I tre avsnitt berättar Agnes Arpi historien om sju göteborgska torg. I dag: Wieselgrensplatsen och Skanstorget.
Wieselgrensplatsen
På Hisingen har Sverige, Norge och Danmark krigat och härjat med varandra. Här anlades handelsstaden Karl IX:s Götheborg i början av 1600-talet och här gjorde den förr så blomstrande varvsindustrin avtryck som präglar Sveriges femte största ö än i dag. Hisingen utgör i dag ungefär hälften av Göteborgs yta men har bara en fjärdedel av befolkningen.
År 1906 blev Lundby landskommun en del av Göteborg och 1937 undertecknades generalplanen för området, där bland annat den nya kollektivtrafiken på den centrala Hjalmar Brantingsgatan fanns med, av stadsplaneraren Uno Åhrén. Han var en framstående arkitekt, som umgicks med Gunnar och Alva Myrdal och liksom de hade idéer om hur bostäder skulle bidra till delaktiga och demokratiska medborgare.
Stadsplanen som kom att ligga till grund för hur Wieselgrensplatsen, tidigare också kallad Lundby Centrum, och dess omgivningar skulle utformas skapades 1955 av stadsplanechef Koj Jonsson och planarkitekt Torild Ekberg. Skivhusen med åtta våningar på den östra sidan byggdes 1958, skivhuset på den västra sidan och livsmedelshallen bredvid är från 1961.
I boken Arkitekturguide över Göteborg, utgiven 1960 med Byggcentrum Göteborg AB som avsändare, beskrivs den då nyss byggda Wieselgrensplatsen på detta strama vis:
”Karakteristiskt för ett B-centrum är att dess influensområde omfattar närliggande bostadsområden. Ett dylikt centrum domineras av lokaler för handelsändamål med en eller flera varuhusfilialer som största enhet. Även lokaler för social och kulturell verksamhet samt rekreation är representerade. Ett blivande B-centrum utgör centrumanläggningen vid Wieselgrensplatsen, där nu de tre åttavånings bostads- och affärshusen är uppförda.”
Historien om Lundby sjukhus började redan år 1928 på Lundby Hamngata. År 1966 flyttade Lundby sjukvårdscentral till den då nya byggnaden vid Wieselgrensplatsen, och 1976 blev namnet Lundby sjukhus. Sedan 2012 är det korrekta namnet Capio Lundby Närsjukhus.
Wieselgrensplatsen stoltserar också sedan 1966 med vad som ska vara Sveriges enda klockspel i ett köpcentrum. Till en början slog klockspelet varje timme, dygnet runt, vilket plågade grannarna till den grad att det fick tystna, för att senare ljuda mer blygsamt.
Platsen är uppkallad efter smålänningen, prästen och nykterhetsförkämpen Peter Wieselgren, som dog i Göteborg 1877 och är begravd på Stampens kyrkogård.
Skanstorget
I Göteborgs-Posten kunde man den 7 december 1888 läsa: ”Skanstorget beslöto stadsfullmäktige på drätselkammarens hemställan att den öppna platsen öster om Husargatan mellan Haga och Annedal skulle få till namn.”
Drygt tio år senare byggdes Skanstorgets saluhall, cirkelformad med 23 handelsbodar, som ska ha haft namnet ”Spottkoppen” i folkmun. Den revs 1941, efter att befolkningsunderlaget hade minskat och kommersen på andra platser tilltagit, men finns väl dokumenterad i fotoarkiven.
Skanstorget är inte så mycket ett torg längre, utan mest en parkeringsplats och en yta i staden som ofta förs fram när förtätning diskuteras. I närheten finns ett stort antal restauranger och andra trevliga verksamheter, men på själva torget är det ett ensamt gatukök som håller fortet medan ägarna avlöser varandra.
Denna plats i Göteborg, alldeles i anslutning till Skansen Kronan och Haga, har haft en mängd funktioner innan den blev parkering. Redan innan Skansen Kronan byggdes, då det fanns en annan befästning på Risåsberget, var den öppna marken en del av försvaret. Så fortsatte det efter att greven, militären och arkitekten Erik Dahlbergh, som gett namn åt Erik Dahlbergsgatan i Vasastan, fått skansen han ritade, den vi ser i dag, uppförd 1689. Ängen användes även för bete och slåtter, i gränslandet mellan stad och landsbygd.
Från 1700-talet till 1800-talets slut fanns här trädgårdsanläggningar, och det gjordes bland annat försök att odla tobak. Stadsgränsen mellan Göteborg och Älvsborgs Kungsladugård gick rakt igenom det som senare skulle bli ett torg.
Runt mitten av 1800-talet övertog trädgårdsmästare Åke Nilsson ett arrende på platsen, som en period kom att kallas Nilssons äng. Det är för övrigt också trädgårdsmästare Nilsson som gett namn till det närliggande bostadsområdet Nilssonsberg – berget där det ligger hette Spekeberget eller Lilla Ryssåsen fram till 1860-talet. Berget totalsanerades på 1960- och 70-talen, liksom många andra områden i Göteborg. Nilssons äng såldes till Göteborg 1885 och fick alltså sitt nuvarande namn Skanstorget tre år senare.
År 1898 byggdes Göteborgs Korsettfabrik på Kastellgatan, i ett av Skanstorgets hörn, vars tillverkning av korsetter fortsatte ända till 1960. Från ungefär 1890 tills att saluhallen revs på 1940-talet var Skanstorget salutorg och mötesplats för arbetarrörelsen. Ett torg för den växande befolkningen i industrialiseringens tid, som knöt samman områdena Haga, Annedal och Kommendantsängen med varandra och den ständigt närvarande Skansen Kronan. Även nu kan man från Skanstorget se vitt skilda epoker i den omgivande bebyggelsen – från 1600-talets krigslist till 1970-talets miljonbyggen. I hörnet Skanstorget-Skolgatan låg också Göteborgs första Folkets hus, i en nu riven byggnad.
Det fanns efter saluhallens rivning storslagna planer för Skanstorget, inte minst ville man uppmärksamma torgets betydelse för den tidiga arbetarrörelsen. Men de omfattande rivningarna i Haga gjorde att även planerna för Skanstorget drog ut på tiden, och när Sprängkullsgatan/Övre Husargatan breddades på 1960-talet för att ge plats åt den ökande bilismen beseglades också Skanstorgets öde som anonym parkeringsplats. Diskussionerna kring Skanstorgets framtid har varit livliga, men likväl är det i dag bara den runda parken i mitten av parkeringen som påminner om vad som en gång fanns på platsen.
Nästa avsnitt: Masthuggstorget, Olskrokstorge och Jaegerdorffsplatsen.
Läs första avsnittet i Agnes Arpis serie om göteborgska torg:
