Ett ord som saknats i nyords-listan under flera år är ”hotellkänsla”. Det har använts för att marknadsföra konsumtion av allt från gardiner, kuddar, doftljus och tvål för 800 kronor. Allt du kan köpa till hemmet har gått att sälja med hotellkänsla.
Sköna hem publicerade i somras stilguiden ”8 inredningsknep som skapar hotellkänsla hemma”: Textilier ska gå ton i ton, harmoniska färgval, lyxig ”hotellbäddning”, med kuddar som står upp – inte ligger ner, måttbeställda gardiner som går från golv till tak – ni känner igen stilen här. ”Unik konst” är typisk hotellkänsla, påpekar de. ”Saker som prydnadskuddar, fåtöljer, nattduksbord, ljusstakar, säng- och bordslampor får gärna förekomma i par – det knyter ihop rummet och skapar en känsla av balans” fortsätter artikeln.
Ord som återkommer är lugn, harmoni, balans. Är det trygghet som säljs in här, eller har vi helt tappat konceptet om vad det innebär? För i tiotalets BRF-Sverige var ditt hem bara nästa steg i en bostadskarriär som kunde bli värd miljoner. Och det som egentligen utmärker hotell är ju det opersonliga – där finns inga personliga prylar, inget ”stök” eller excentriska egenheter. Ungefär så som man stylar en lägenhet inför en försäljning. Alla – och ingen – ska kunna föreställa sig att bo där.
I tiotalets BRF-Sverige var ditt hem bara nästa steg i en bostadskarriär som kunde bli värd miljoner.
Det är drömmen om en miljardärstillvaro, där man bara flyter omkring. Såhär i inflationens vår börjar det kännas mer främmande. Som konsumtionsforskaren Sofia Ulver säger i en SvD-artikel: ”Det har verkligen varit en gyllene era för medelklassen som nu börjar ta slut. It-boomen ledde till att det sprutade in pengar i städerna, som gjorde att folk levde som överklassen förr” (19/1). Statistiska centralbyrån släppte i dagarna siffror som visade att Sveriges klassklyftor är de största på 40 år.
Längtan efter hotellkänsla är en sorts logisk förlängning av det statligt subventionerade RUT-samhället, där städ- och ”hemservice”-företag som Homemaid erbjuder städning, tvättning, strykning och färska snittblommor på fredagen. Så är man liksom bara konstant på semester, medan en annan person sköter ens hem. Precis som på hotell! Men vem vill vara en främling i sitt eget hem? Vara ”Gäst hos verkligheten”, som titeln på Pär Lagerkvists klassiska barndomsskildring, bara att han inte menade det som något positivt.
Men det här säger också något om människors olust inför sina egna liv. I serien ”Industry” tar den unga finansvalpen Harper in på ett spahotell under pandemimånaderna, där hon tillbringar ett deprimerat halvår i tofflor och badrock. Hon står inte ut med sin egen ensamma tillvaro men på hotellet behöver hon i alla fall inte kännas vid det, utan kan bara arbeta, konstant klistrad framför siffrorna på skärmen.
Bostadsmarknaden håller på att kallna. Då blir det tydligt att de boenden som köpts på en överhettad marknad egentligen aldrig var riktiga hem som vi skulle bo i. På Hemnet ligger lägenheterna och villorna osålda nu. När man inte längre har råd att bo kvar kan man verkligen tala om hotellkänsla, en ofrivillig sådan.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jag bävar inför debatten om SVT:s Rupaul’s Drag Race
LÄS MER:I Sverige är alla nepo-bebisar under pappa staten
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
