När jag gick runt i det övergivna Thule/Skandiahuset för snart tio år sedan visste jag ingenting om vare sig Stig Engström eller Stay Behind. Däremot var jag redan då medveten om att huset på Sveavägen både markerade slutpunkten på en epok av Sveriges moderna historia, samtidigt som det var ett monument över släkten Palmes roll i Sveriges och huvudstadens historia. Från ett av hörnfönstren hade man dessutom den bästa tänkbara utsiktsplatsen över platsen där Olof Palmes sista kvällspromenad tog slut.
LÄS MER:Skandiamannen är en klassisk filmskurk
Därför fanns det en brutal logik i att huset till slut också fick en huvudroll i landets största mordmysterium. När statsministern kom ut från Grand den 28 februari 1986 gick han raka vägen mot den jättefastighet som var hans farfars skapelse. För även om Sven Palme hade gått bort fyra år innan det gigantiska Thule/Skandiahuset började byggas var han mannen som gjort bygget av kolossen möjligt och nödvändigt.
Palme påverkade det moderna Stockholm
Det var i mitten av 1800-talet som bröderna Sven och Henrik Palme flyttade från Kalmar till huvudstaden. Mer än några andra skulle de sedan påverka hur det moderna Stockholm växte fram. De skapade företag och konsortier och drev igenom projekt och planer som syns överallt kring Stockholm. Men allra tydligast syns arvet efter familjen Palme vid Thule/Skandiahuset.
Svens största bidrag till affärsvärlden var bygget av Thulebolagen. Han ledde och var storägare i försäkringsbolaget under nästan ett halvt sekel, och gjorde det till ett av de absolut dominerande i landet. Försäkringsbolag har enorma kundstockar och behöver därför hantera stora flöden av information, vilket gjorde dem till drivande aktörer när de moderna kontors- och datahanteringsmarknaderna skapades.
Innanför de båda boulevarderna blev det gamla gatusystemet kvar, med branta trappor, kyrkogårdar och vindlande smågator där mördare kunde försvinna utan spår.
Redan i början av 1930-talet behövdes därför ett nytt hus där man kunde centralisera driften av bolaget. Det 123 meter långa huset byggdes Sveavägen. Placeringen var självklar, för Sveavägen och Kungsgatan hade precis breddats och gjorts till huvudstadens absoluta nav, där Palmes gode vän Ivar Kreuger snabbt byggde ett helt nytt storstadscentrum. Men innanför de båda boulevarderna blev det gamla gatusystemet kvar, med branta trappor, kyrkogårdar och vindlande smågator där mördare kunde försvinna utan spår.
Rationalitet var husets grundtanke, med minutiöst utformade arbetsplatser och mekaniska band som distribuerade post. Under 1950-talet installerades landets första datasystem därinne. Då blev huset också perfekt som högkvarter för den legendomspunna Stay Behind-rörelsen, som leddes av Thule-chefen Alvar Lindencrona och skulle organisera motståndet vid en Sovjetisk ockupation. Palmes roll mittemellan Tage Erlander och Lindencrona är en av många spekulativa detaljer i sammanhanget.
I mitten av 1960-talet slogs Thule ihop med Skandia, i hög grad för att den andra försäkringsjätten var i akut behov av det stora huset. Av de större aktieägarna var det bara familjen Palme som sade nej. Efter det gav sig Skandia in i en omvandling som speglade hur Sverige gick igenom sin andra modernisering. Förtroendet för trygghetssystemen urholkades när inflationen satte fart under 1970-talet, och försäkringsbolagen var snabba att göra pensionsförsäkringar till en spekulativ och växande marknad.
Christer Gardell och Carl Icahn
I en klassisk kapitalistisk bubbla blev Skandia den svenska medelklassens hopp om en trygg framtid i solen, vilket sedan avslutades med att bolaget förvandlades till en hysterisk börsraket som brändes ur i samband med IT-bubblan. Det sista kapitlet skrevs ett par år senare när Christer Gardell fick hjälp av den legendariske amerikanske amerikanske företagsstyckaren Carl Icahn för att köpa och sedan snabbsälja bolaget till en internationell försäkringsgigant.
Under tiden hade huset förändrats, vilket skapade en perfekt scenografi för att berätta historien om det moderna Sveriges omvandling. Redan när det invigdes hade det varit ett av de största kontorshus som någonsin byggts i Stockholm. Under tiden som de försäkringsbolag som fanns därinne växte och behövde mer teknik slukades allt större delar av kvarteret. Via en gångbro tvärs över gatan koloniserades sedan också husen på andra sidan Luntmakargatan. Efterhand blev det därför alltmer fyllt av mer eller mindre hemliga gångar, prång och kulvertar.
När Engström vindlade runt därinne hade huset samlat på sig en hel hop mysterier i form av öppna bakdörrar, hemliga spionsällskap, felvisande stämpelklockor och lås som saknade nycklar. En mer perfekt och Agatha Christieliknande bakgrund till landets mest omspekulerade mord under 1900-talet gick det därför inte heller att hitta.
Jan Jörnmark är författare, debattör och docent i ekonomisk historia. I Göteborg är han lokalpolitiskt aktiv i Demokraterna.
Thule/Skandiahuset var med i boken ”Avgrunden” som Jörnmark gjorde med konstnären och fotografen Annika von Hausswolff som en del av Övergivna platser-projektet.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
