Det stod bara ett tunt led av säkerhetsvakter mellan Kapitolium och den oregerliga folkmassa som samlats den 6 januari 2021 för att protestera valresultatet. Med vapen och sköldar pressade mobben sig genom barrikader och tårgas och in i byggnaden till rop av ”USA! USA!”.
Ett år senare jobbar Sjätte januari-kommittén febrilt över jul, nyår och helger för att sammanställa en rapport av händelserna innan Republikanerna antas få majoritet i Representanthuset 2023 och sätter stopp för undersökningen.
Men frågan är om någon av dessa processer, eller de rättegångar som pågår mot de som stormat byggnaden, är nog för att stävja högerextremismens utbredning i USA.
Upproret till stöd för President Trump hade organiserats av en rad mer eller mindre välorganiserade grupper. Bland de mer namnkunniga syntes Oath Keepers, Three Percenters och Proud Boys.
LÄS MER:11 september-monumenten är en skräckens teater
USA är i grunden ett militariserat land – det är inte en slump att konstitutionens andra tillägg garanterar rätten att bära vapen i formuleringen ”A well regulated militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear arms, shall not be infringed.” De flesta jurister är överens om att den ”milis” som åsyftas är en som lyder under regeringen, men patriotiska samfund tolkar gärna denna klausul på ett sätt som kanske ligger närmare den samtida betydelsen av ordet: som en uppmuntran till privata miliser med uppgift att ”skydda konstitutionen”. Eftersom de inte explicit förbjuder dem har en gråzon uppstått i flera stater där den här typen av organisationer kan existera.
Både milisgrupperna Three Percenters och Oath Keepers grundades 2009, det år Barack Obama kom till makten som USA:s första svarta president. I dag uppskattar experter att det finns omkring 300 miliser med 15 000-20 000 aktiva medlemmar i USA (New York Times). Dessutom har de stöd av delar av det politiska etablissemanget – som Trump, eller de 10 folkvalda politiker nättidskriften ProPublica identifierat i Oath Keepers medlemslistor.
”För fem eller sex år sen skulle ingen politiker låta sig förknippas med Oath Keepers,” säger Jared Holt från Atlantic Councils Digital Forensic Research Lab, som studerar högerextremism, till ProPublica. ”När den här typen av grupper blir djärvare blir de också mycket farligare.”
Beväpnade män i wraparound-solglasögon, skägg, och kamouflagekläder har blivit allt vanligare som ett slags motdemonstranter på vänsterns Black Lives Matter-demonstrationer (ACLED). Det var under protester mot polisvåld i Kenosha Wisconsin som tonåringen Kyle Rittenhouse sköt ihjäl två demonstranter och sårade en, efter paramilitära Kenosha Guards inbjudan att komma och ”säkra gatorna”.
En stor elektronisk reklamtavla blinkade ut sitt budskap i eftermiddagen: ”Let’s go Brandon” – högerns kodord för ”Fuck Joe Biden”
I november frikändes Rittenhouse, och hans hjältestatus i patriotiska kretsar cementerades. Samma månad körde jag förbi en vapenaffär vid motorvägen i Virginia. En stor elektronisk reklamtavla blinkade ut sitt budskap i eftermiddagen: ”Let’s Go Brandon” – högerns kodord för ”Fuck Joe Biden” – följdes av en bild på en enorm, stiliserad AK-47, för att avslutas med Trump-loggan. Det säljs alltid mer vapen när det är valtider (NYT), men aldrig tidigare har pistolens potential varit så explicit.
LÄS MER:Kapitoliumstormningen kan rasera den amerikanska självbilden
Många milismedlemmar upplever att de förbereder sig på självförsvar, inte attack. Journalisten Mike Giglio sammanfattar dussintals intervjuer han gjort med Oath Keepers: de vill inte dras in i inbördeskrig, men är rädda att de inte har något val, och det flertal som är veteraner från något av USA:s mångåriga krig ser paralleller till de sönderfallande samhällen de stridit i på hemmaplan.
Barack Obama var inte bara USA:s första svarta president – hans tillträde till makten sammanföll också med finanskrisen.
Barack Obama var inte bara USA:s första svarta president – hans tillträde till makten sammanföll också med finanskrisen. Sedan dess har de rika blivit rikare och de fattiga fattigare. Stora delar av den amerikanska vänstern håller med högern om att det Demokratiska partiet är mitt i ett långt misslyckande.
I den inflytelserika essän ”The paranoid style in american politics” från 1964 beskriver historikern Richard Hofstadter en djuprotad tendens i USA att se politiska processer som ett potentiellt hot mot den egna personen – mina värderingar, mitt sätt att leva – i ett slags överidentifiering med nationen, medan de frågor om resursfördelning som enligt Hofstadter borde vara politikens kärna faller bort.
De stora delar av befolkningen som nu ser Vita huset som ett hot mot deras livsstil lär knappast övertygas av ännu en abstrakt process.
Naturligtvis ska de våldsamma händelserna kring 6 januari kartläggas med stor noggrannhet. Men stormandet av den demokratiska processens högborg är ett flagrant förnekande av dess legitimitet, och de stora delar av befolkningen som nu ser Vita huset som ett hot mot deras livsstil lär knappast övertygas av ännu en abstrakt process. Den centrala frågan borde vara: hur kan det här skenande godståget växla bort från kulturkrigets paranoida hjulspår och in på ett samtal om hur ett av världens rikaste land fördelar sina resurser?
LÄS MER:Bidens första år – konstant utförslöpa
Kira Josefsson är skribent och PEN Heim-vinnande översättare mellan svenska och engelska. Hennes texter har publicerats i bl.a. New York Magazine, Göteborgs-Posten, och Triple Canopy. Hon är bosatt i New York.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
