I år ska Bokmässan engagera sig i klimatfrågan, rapporterar DN (7/9). En del av engagemanget är att 56 författare skrivit korta budskap på ”visuellt starka skyltar” som ska ställas upp på mässgolvet. Dessa går under samlingsnamnet ”hope signs”.
Syftet med de hoppingivande skyltarna är att få Bokmässans besökare att engagera sig i klimatfrågan. På en står det ”if everone makes small changes, big change can happen”, vilket helt enkelt inte är sant. Det räcker inte med små förändringar. Det räcker inte att uppmana ett gäng bokälskande göteborgare att källsortera. Det klimatkrisen i själva verket kräver är att vi uppfinner ett nytt sätt att leva på. För det behöver vi politiska beslut, som i en valrörelse som mest betonat hårdare tag och höga elpriser har lyst med sin frånvaro.
Problemet med klimatkrisen är nämligen inte bristen på hopp, utan bristen på handling. Och i rättvisans namn ska det sägas att Bokmässan arrangerar en rad seminarier om det – klimatet är ett av årets teman. Samtidigt kan man undra hur många deltagare de behövt flyga in till Svenska mässan, som på sin hemsida beskriver sig själva som en ”global mötesplats”.
Bokmässans hoppingivande skyltar är en del av diskursen kring klimatkatastrofen i stort: Givet att historien är en berättelse om förbättring och utveckling, så är också vår framtid full av förbättring och utveckling. Det idéhistoriska namnet för samma resonemang är framstegstanken; en hoppfull upplysningsidé som fick fäste med Darwins evolutionsteori. Den tycks inpräntad i vårt kulturella medvetande, med tanke på att grön innovation, gröna investeringar och grön teknik framställs som botemedlet mot den accelererande klimatkatastrofen. Marknadsekonomin presenteras alltså som lösningen på problemet den själv orsakat.
Varför inte räkna ut mässans klimatavtryck och trycka upp det på skyltarna?
Upplysningens hoppfulla framtidstro lever kvar. Bara vi förnuftigt odlar våra trädgårdar, som Voltaire föreslog i slutet av ”Candide”, så löser det sig säkert. Men för att svara världshistoriens tråkigaste författare: Våra trädgårdar är bortom räddning. Ändå arrangeras gång på gång seminarier om vikten av förändring, med uppmaningar till engagemang, men där tycks engagemanget stanna: vid konstaterandet att frågan är viktig. För det faktiska agerandet uteblir, vilket Bokmässans skyltar riskerar bli ytterligare ett exempel på.
Det vore bättre, eller åtminstone mer sanningsenligt, om de på skyltarna skrev: det finns inget hopp. Eller om de bara gjorde något lite mindre världsfrånvänt av det. Varför inte räkna ut mässans klimatavtryck och trycka upp det på skyltarna? Det hade dragit ned stämningen runt feel good-scenen rejält, givit gehör åt klimatkatastrofens feel bad. Det är tråkigt och väldigt jobbigt, men vi kan inte snacka oss ur det faktum att vi behöver är avveckling snarare än utveckling.
Det bästa för klimatet vore såklart att ställa in mässan. Den typen av uppoffringar krävs i en omställd värld. I den kan vi inte göra onödiga flygresor, inte lägga dyr energi på att värma upp en gigantisk mässhall och inte heller dricka importerat vin på förlagsfesten vi tjatat oss in på (antar att min inbjudan kom bort på posten, Natur och Kultur?) Men eftersom ingen verkar förmå sig att genomföra den här omställningen kommer vi väl fortsätta besöka seminarium om matsvinn på Bokmässan medan jorden går under i realtid, där visuellt starka skyltar blir det sista vi ser.
Saga Wallander är kulturskribent och ansvarig utgivare för Kritiker.
Läs mer på GP kultur:
LÄS MER:Kapitalismen håller kvinnokroppen gisslan
LÄS MER:Varför får Lorentz dåliga poesi så mycket plats?
LÄS MER:Träffa profilerna i GP:s monter på Bokmässan
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
