I Ställdalen är Ica-butiken stängd, pizzerian står tom. I huslängan framför mig är bara en lägenhet bebodd. Den lilla staden tillhör Ljusnarsberg, en av Sveriges fattigaste kommuner, präglad av gruvnedläggningar. Jag är där för att jag deltagit i ett program på Ställbergs gruva, en kulturarbetarägd plats för scenkonst, konst och litteratur, i en av Sveriges periferier, Bergslagen.
Några dagar senare hör jag vår nya statsminister förklara att invandring är det största problemet i vårt samhälle. Han står i kammaren och pratar utan att skämmas om ”återvandring”. Ett begrepp som vi för några år sedan aldrig hade hört, men som SD nu lyckats placera i den mainstreampolitiska verktygslådan genom sitt rabiata tjat.
Högern, och särskild SD, vill gärna framställa sig som realister, som de som ser den hårda verkligheten för vad den är. Och visst, det finns aspekter av samhällsutvecklingen som är mycket obehaglig, exempelvis ökningen av dödligt våld under det senaste decenniet. Men att se Kristersson stå i riksdagen som statsminister och bistert medge att det inte kommer gå att lösa direkt är skrattretande. Det är så sorgligt att svenska väljare har blivit lurade att följa sin rasistiska rädsla och köpa de billiga löftena om att det finns en enkel lösning på den typen av problem.
Den misslyckade integrationen har blivit ett framgångsrikt mantra. Som om majoritetssvenskar verkligen vill att samhället ska integreras. Nej, det är snarare ett kodord för den frustration somliga svenskar upplever över att inte ”känna igen sig”. De som blir galna när någon ser konstig ut, när ”invandrare” tar för stor plats på badplatsens grillplats eller inte beter sig rätt i kön till bussen. De som röstar utifrån denna ilska vill inte att människor ska mötas mer – de vill helt enkelt slippa se ”invandrare” på ”sin” grillplats.
Vi har nu fått Sveriges första öppet rasistiska regering med SD som kontrollinstans i Rosenbad.
Problemet är bara att vi behöver bli fler i Sverige, inte färre. Det är fakta, inte bara i folktomma Ställdalen. I ett uttalande från SKR, Sveriges kommuner och regioner, från i maj i år, kan man läsa att problemet som den ”demografiska utvecklingen utgör blir alltmer kännbar” (24/5). Det närmsta decenniet kommer antalet äldre över 80 år fördubblas. Samtidigt beräknas antalet vuxna i arbetsför ålder öka med bara fyra procent. Det kommer leda till ekonomiskt underskott och stor personalbrist. I majoriteten av kommunerna, särskilt på landsbygden, minskar till och med antalet personer som kan jobba. Medan fler och fler blir äldre.
SD har säkert någon idé om hur fler blonda och blåögda barn ska födas, för som Mats Wingborg påpekade i Arena 2017: ”Kent Ekeroth hade länge en särskild avdelning om »muslimsk demografi« på sin blogg, där ett av budskapen var att »svenska« kvinnor måste föda många barn” (4/12/2017). Men jag tvivlar på att så många svenskar i fertil ålder är intresserade av att skaffa fler barn. Inte med den arbetsmarknad, välfärd och boendesituation som vi har – och särskilt inte bara för att regeringen vill det?
Vi har nu fått Sveriges första öppet rasistiska regering med SD som kontrollinstans i Rosenbad. Eftersom Kristersson, Busch och Pehrson så gärna ville forma regering, kosta vad det kosta ville. Men om vi verkligen ska se till verkligheten så blir den rasistiska realismen helt ologisk. Världen brinner och människor flyr – samtidigt skriker Sverige efter fler invånare.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Tidöavtalet kommer att skjuta integrationen i sank
LÄS MER:Folk som röstar på SD är inga mysterier
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
