Peter Lenken: Pressfotografernas svunna Göteborg

En gång för länge sedan satt jag på Göteborgs-Postens bildredaktion och bläddrade i ett gammalt häfte med svart textilomslag. I dessa skrev man in dagens fotouppdrag.

Mitt exemplar var från 1958.

Där stod enbart kortfattade noteringar somliga rent förbryllande. Det var en fantasieggande läsning.

Några exempel:

Evert Taube målar på Park.

Engelsk piprökare på redaktionen.

Man störtar från Hisingsbron.

Skrattmås på Billingen.

Mor med sju barn emigrerar till Canada.

Ingrid Bergman båt och gast.

Norsk dam hos Harry Hjörne.

Polisen fångar apan August.

Husmödrar tränar i regn på Ullevi.

Kringirrande kaja.

Lettisk doktor (dr Ikse).

Konstrond med Anderberg.

Nollor skändas på Handelshögskolan.

Fars Hatts invigning.

Motorväg genom Alingsås.

Dalslands Lucior till Tyskland.

Tågmästare Norén avgår.

Elvy Andersson svalkar sig i en bäck.

Den sista är min favorit. Man ser framför sig hur fotograferna (samtliga män på den tiden) unisont erbjuder sig att ta det jobbet.

Den bilden finns där någonstans i det digra bildarkivet från förr. När jag började på Göteborgs-Posten 1978 hade man just startat ett klipparkiv. Harry Hjörne ville inte ha något arkiv. Han tyckte att reportrarna enbart skulle ägna sig åt dagshändelser och inte rota i det förflutna.

Men bilderna sparades tack och lov. Nu är de i goda händer på Stadsmuseet där de ligger prydligt samlade i det som heter Hjörnearkivet, donerat till staden under Göteborgs 400-årsjubileum (vilket år detta var kan det råda delade meningar om).

Arkivet lär i alla fall innehålla omkring tio miljoner bilder (många fotouppdragsböcker blev det).

Just nu pågår utställningen Återblickar på Stadsmuseet. Den består av en mycket liten bråkdel av denna fotoskatt, men som ändå blir en fyllig exposé över det flydda Göteborg.

Omkring hundra bilder skildrar fem specifika platser: Avenyn, Delsjöområdet, Liseberg, Nordstan, Brunnsparken och Slottsskogen.

Programbladet utlovar ”både igenkänning och överraskningar” och min medvandrare på denna utställning, tecknarlegendaren Ulf Sveningson, pekade genast på en stor bild från Kungsportsbron och sa med darr på stämman: ”Just här kunde mitt liv ha slutat!”

Det var någon historia med en scooter, en svängande lastbil med släp och ett staket.

Annars fastnade vi för Östra Nordstan som vi båda har minnen ifrån. Jag mindes luddigt en tonårsepisod med en ginflaska inblandad.

Tecknare Sveningson såg genast en bild på huset där han en gång bodde. Eller åtminstone ett liknande hus - kåkarna i Östra Nordstan var svåra att skilja åt.

Här borde han mellan 1961 och 1965. Jag fick höra historier som utspelade sig på S:t Eriks källare och skumma kvarter med rånare i gränderna.

Och om hälsovårdsinspektören i huset som i sitt anställningskontrakt hade inskrivet att han fick kostnadsfritt vichyvatten för att slippa kranvattnet.

Och den tragiska historien om tanten över gården som samlade på allting och dog efter att ha fått en tidningshög över sig.

Mitt tidigaste minne från Östra Nordstan var Hotell Atlantic på Nils Ericssonsgatan, där vi bodde när vi bilade ner till Göteborg från Värmland i vår Henry J (en idag bortglömd liten amerikanare). Detta var också året 1958 och jag fick se Ullevi för första gången, där fotbolls-VM just spelats.

Mitt i Östra Nordstan, på Norra Larmgatan, låg Lantbrukarnas Mjölkcentral som var en del av Arla-koncernen, LMC. Härifrån levererades inte mindre än 250.000 liter mjölk till Göteborgarna varje dag på 50-talet. Här kunde man även köpa mjölk i lösvolym över disk.

Mjölkförsäljerskan Signe Karlsson gjorde just detta den 23 oktober 1956. Bildbeviset finns på utställningen.

Bland bilderna i Stadsmuseets Återblickar finns också en på Talisvaldis Zusmani. Han hade en instrumentverkstad och musikaffär,Trumpetspecialisten, i korsningen Sillgatan - Postgatan.

Här får vi veta att Zusmani en gång sägs ha räddat jazzlegenden Louis Armstrong inför en konsert 1954 när denne råkat tappa sin trumpet. Zusmani bankade ut bucklorna och konserten kunde hållas.

I Hjörnearkivet finns oändligt många fler dolda minnen att upptäcka.

Östra Nordstan började rivas i slutet på 60-talet. Inte bara några kvarter utan hela stadsdelen i det som kom att kallas Sveriges största sanering.

”Förslumningen” skulle bekämpas och över 100 byggnader jämnades med marken, gamla 1700-talshus, Göteborgs äldsta katolska skola, allt! Inga arkeologiska undersökningar gjordes heller, trots rikliga lämningar från det gamla Göteborg.

Shoppingtemplet Femman stod klart 1973. Namnet kommer helt enkelt av att det var projekt nummer fem i den nya Nordstansbygget.

Ja endast minnena återstår. De gamla bedrägliga man bär med sig och de nya som ibland väcks till liv framför fotografier från förr.

Somliga bilder på utställningen har fotografens namn noterat. För den som rört sig i Göteborgs tidningsvärld är det idel bekanta: Christian Tyre, Alf Weihed, Bobo Lauhage, Lars Alexi och han som på fotouppdragen tog endast en bild med sin lilla Leica: Ture Christiansson.

Min medvandrare bland minnesbilderna stannade upp framför ett porträtt av en man i stickad tröja och kalott. Kapten Bertilsson i Delsjön.

- Honom har jag träffat, fast jag visste inte att han bott på Kuba.

Pelle Bertilsson vann OS-guld i gymnastik i Stockholm 1912 och sedan var han fem år i Havanna som fäktningslärare. Tillsammans med hustru Astrid flyttade han därefter hem till Sverige och köpte torpet Delsjökärr. Det som senare blev Bertilssons stuga.

En äldre man vandrade sakta längs bildskärmarna, med kepsen i hand som i vördnad inför minnena. Han var inte särskilt talför men tillstod ändå att fotografierna väckte ”môcke minnen”.

Vilka de var ville han inte gå in på utan konstaterade bara lakoniskt: - Nu är allt revet.

Ja det är mycket av det gamla Göteborg som är rivet. Men som tur är finns också mycket bevarat, åtminstone på bild. I Hjörnearkivet finns oändligt många fler dolda minnen att upptäcka.

Vi får alldeles säkert se mer vad det lider. Och vem vet, kanske får vi äntligen se Elvy Andersson svalka sig i den där bäcken.

Peter Lenken