På en granitsockel ståtar Hjalmar Branting, ärggrön och grann. Han blickar ut över Olof Palmes plats och Järntorget, ett stadsrum som utan vidare kan beskrivas som hamnstaden Göteborgs rosenröda hjärta, arbetarrörelsens allraheligaste, den folkliga pendangen till bourgeoisiens Götaplats.
En plats i fritt fall.
Tydligast speglas moraset i en byggnad som står inkilad i Järntorgets nordvästra hörn, på en kringskuren triangel, norr om ettans och sexans spår, söder om treans, nians och elvans, öster om den fyrfiliga motorleden som dagligen slussar runt 10 000 fordon upp och ner för Linnégatan. Egentligen rör det sig om en modernistisk pärla, byggd 2001, med klassiska proportioner, eleganta dimensioner, med pelare i grafitgrått stål och väggar i buteljgrönt glas och med ett utskjutande plywoodtak med infälld belysning som vilar lätt på en hisingsblå H-balk. Arkitekt är Olle Anderson, en av det sena 1900-talets mest prisbelönta svenska formgivare. Men idag är byggnaden sönderslagen. Nerklottrad. Dörrarna i ek är frätta av högtryckssprutade kemikalier, brytskydden uppbända. Urinoarens buckliga och rostande plåtväggar är täckta av klistermärken och spritpennekladd och bara toaletten är någorlunda klotterfri – inte ens vandalerna står ut med stanken.
På en av dörrarna finns en vit plastskylt, mindre än ett vykort:
Trafikkontoret Göteborgs stad
Felanmälan: 031 150017
Jag ringer:
”Numret har upphört, hänvisning saknas.”
LÄS MER:Göteborg Folkets hus lämnar Folkets hus-rörelsen
Järntorget borde döpa om sig. Det är inte längre ett torg utan en trafiknod. Det borde heta Järnvågsmotet eller Järnstress eller Järnkorset eller Järnridån efter den där trafikbarriären som dundrarbrännerskär rakt över, totalt tio filer – fyra spårvagnsspår, fyra bilfiler, två cykelvägar. Där bortom, likt en ö i trafikströmmen, hägrar Folkets hus – du tar dig dit på egen risk.
Vore det inte för just trafiken hade detta kunnat vara ett av stadens mest attraktiva rum. Förutsättningarna är idealiska. Tillsammans utgör de båda ”torgen” en av få öppna ytor i ett av Göteborgs mest tätbebyggda och tätbefolkade områden. Hit leder de klassiska stråken –Allén, Linnégatan, Långgatorna, Kungsgatan via Järntorgsgatan. Här är köpkraften god, medelinkomsten och utbildningsnivån bland stadens högsta och arbetslösheten bland stadens lägsta. Och paradoxalt nog är det inte invånarna själva som bränner runt i bilarna – här går och cyklar man hellre, lever mer kontinentalt – utan pendlare på genomfart.
Ändå är dagens trafiksituation bättre än vad den hade kunnat vara. Vi kan skatta oss lyckliga att fontänen från 1927 fortfarande finns kvar. Vackrare än Poseidon och mer tillgänglig genom sin låga granitsarg, med sina fem bronskvinnor, realistiskt återgivna in i minsta tånagel, in i minsta fläta, ett samarbete mellan skulptören Tore Strindberg och Stadsteaterns arkitekt Carl Bergsten. Liksom de två kioskerna, ritade 1924 av Hugo Jahnke, med tälttak och spröjsade entrédörrar flankerade av svällande pelare med doriska kapitäl. Som vore de hemvist åt romerska legionärer. Det är de inte. I den västra huserar Pressbyrån och i den östra osar Järngrillen och nästan varenda en av de 14 spröjsade öppningarna är fördragna eller försedda med flippriga lysdioder och Järngrillens vackert sirliga takfot har fått blågula plastvimplar uppsatta med bred silvertejp och betongpelarna ser ut som de fått eksem, är kladdiga med murbruk, och markbeläggningen ser ut som den fått mässlingen, är prickig av ketchup och tuggummin och gamla fimpar, och på de putsade väggarna skriker solblekta foton på korvar: korv med mos, 55 kronor (läsk ingår)!!
LÄS MER:Folkteatern oroas av nya storhotellet
Hade trafikplanerarna fått som de ville skulle allt detta ha rivits. 1998 önskade man nämligen dra spårvagnsspår diagonalt över Järntorget, ritsch-ratsch från hörnet vid Linnégatan 2, där Steinbrenner & Nyberg ligger idag, ner till Allén och Synsam-hörnet. Lyckligtvis protesterade Gunnar Jansson, den dåvarande stadsarkitekten. Han var ”olydig”, som han beskriver det när jag pratar med honom, gick emot sina politiker och publicerade ett eget förslag i Göteborgs-Posten där vagnarna istället vek av 100 meter norrut, vid Första Långgatan.
”Trafikplanerarna hävdade att allt som hade med stadsliv att göra bara var spekulation. Som om stadsliv uppstår av en slump”, minns Jansson.
Inlägget väckte debatt och trafikplanerarna och politikerna backade. Åtminstone lite. Diagonalen flyttades 20 meter norrut och fontänen och det romerska tältlägret kunde skonas.
Trafikplanerare och politiker är ärans män.
Ska stadsliv skapas på Järntorget och Olof Palmes plats är det nu det gäller. Masthuggskajen ska exploateras, nästan hela vägen bort till Amerikaskjulet och faktiskt även en bra bit ut i älven, en 100 meter lång och 200 meter bred halvö planeras utanför Lagerhuset – de 130 000 kvadratmetrarna i land ansågs tydligen inte ge tillräckligt klirr i kassan. Om tio, tolv år, när allt antas stå klart, ska här finnas 1300 lägenheter och 6000 arbetsplatser, inhysta i hus på mellan sex och 33 våningar.
Järntorget och Olof Palmes plats omfattas inte av projektet, men båda kommer att påverkas. I allra högsta grad. Ingen har väl missat det 33-våningshotell som ska växa ur Folkets hus mitt, ur Nils Einar Erikssons solgula 40-talsensemble i tegel och Ekebergsmarmor. Eller linbanan som är tänkt att tarzansvinga sig från Folkets hus västra gavel. Två initiativ som definitivt kommer att ge liv. Frågan är bara vilken typ, vilken kvalitet och karaktär.
I det ena fallet adderas ytterligare trafik, ytterligare logistik, ytterligare förbipasserande, ytterligare stress. Med linbanan blir platsen ännu mer som Korsvägen.
I det andra adderas en verksamhet med dygnetruntöppet, med tydlig entré mot ”torget”, restaurang och bar i markplan, en uteservering i södersolen i lä från nordanvinden. Det är klart att sådana funktioner har potential att locka besökare, att stärka platsens attraktivitet och trivsel. Åtminstone så länge den energiske hotellmagnaten Petter Stordalen avstår från att regissera föreställningar på Folkteatern och filmer på Draken, de två institutioner som idag ger Folkets hus dess rykte.
LÄS MER:Bygg nästa arena i Bergsjön eller Biskopsgården
Om hotellintäkterna dessutom skulle bidra till att stärka husets kulturprofil, då skulle den redan skarpa kritiken – hur folklig är egentligen en svit på 15 000 kronor natten? – snabbt nyanseras. Göteborgs innerstad är i behov av ett kulturhus, en motsvarighet till det som finns på Sergels torg i Stockholm, och Folkets hus är det närmaste staden kommer, biografen är rent av vassare. Men då duger det inte med Swedbank, Pantbanken, något gym och en bucklig entrédörr till Familjerätten – det är vad som idag möter dig i markplan. För att inte tala om den där hemmasnickrade uteserveringen med håriga palmer i svarta murarhinkar inhandlade på Clas Ohlson för 19:90 styck – där bakom någonstans döljer sig entrén till Folkteatern.
Att hotellet skulle acceptera denna vanvård är förstås uteslutet. Allt utanför fasad är i och för sig stadens ansvar, men Stordalens investeringar har haft positiva effekter förr, som på Drottningtorget utanför Posthotellet och Kungsportsplatsen utanför Avalon. På Olof Palmes plats är behoven ännu större. Här riskerar hotellgästerna trilla ner i sättningar djupa som bombkratrar, vada genom vattenpölar stora som världshav. Här finns ett betonggolv i vitt och brunt som egentligen är ganska grafiskt och kaxigt, ritat av landskapsarkitekten Jan Räntfors, men som är så lappat och lagat att du måste upp i helikopter för att skönja sicksackmönstret. Ur marken sticker orangea plaströr, borta vid Brantingbysten har en gatsopare glömt kvar en lövhög, intill den välvda trappan döljer sig två blåa plastsäckar med knöligt innehåll och i en port i ett hörn ligger en hög med sönderrivna wellpappkartonger. Ovanför sitter en klämkäck rosa reklambillboard för Folkets hus:
Visst kan man få en bra idé här i hörnet. Men man saknar en stol, kaffe och en god macka.
Jo, minsann. Plus liiiiiite till. Hade jag haft en spritpenna skulle jag ha klottrat dit följande:
+ En total trafiköversyn! Kan fyra bilfiler bli två? Kan fyra spårvagnsspår bli två? Kan en del av trafiken ledas norr om Folkets hus? Granska detta nu, innan ni börjar exploatera Masthuggskajen.
+ En ny markbeläggning! Skapa en gemensam yta som betonar torgens samhörighet och markerar att här, här kör bilisterna på fotgängarnas villkor.
+ En utställningshall, en bokhandel, ett bibliotek med författarsamtal, ett tidningsrum och varför inte en plattform för stadsbyggnadsfrågor – allt i Folkets hus regi.
+ En sittring på den sönderslagna toan.
LÄS MER:Kommunfullmäktige fastställde planen för Masthuggskajen
