Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Michael Nyqvist och Gerard Butler i en scen ur Hunter killer, där Michael Nyqvists gör sin sista skådespelarinsats. Bild: Jack English

Michael Nyqvists sista film är en förvirrad ubåtsjakt

Folkkäre skådespelarens sista insats görs som ubåtskaptenen Andropov i actionfilmen Hunter killer.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Action

Hunter killer

Regi: Donovan Marsh

Med: Gerard Butler, Mikael Nyqvist, Linda Cardellini och Gary Oldman

USA, 2017 (122 min)

Michael Nyqvist spelar sin sista filmroll innan hans tragiska bortgång 2017 den ryske utbåtskaptenen Andropov, och det gör han förstås bra. Faktum är att Nyqvist, som fick fart på den internationella karriären med Mission impossible – Ghost protocol 2011, får den buttre actiongubben Gerard Butler att lyfta sig några snäpp, i betydelsen ansatser till agerande, i scenerna som de har tillsammans.

Hunter killer inleds med en mystisk ubåtsincident föranledd av en katt och råtta-lek nära Kolahalvön. I Pentagon tycker amiralen Donnegan (en tokliten roll för esset Gary Oldman) att det är läge för att skicka en jaktubåt (hunter killer på engelska) till platsen. Ubåten närmast till hands finns vid marinbasen Faslane i Skottland. Problemet är att kommendörkaptenen Glass (Butler) inte gått på några fina skolor, vilket upprepas till leda, och därför kanske inte är rätt man för jobbet. Men Glass, som överlevt en hel del ubåtsdramatik, är en tuffing med ett hjärta av guld. Ibland.

Filmen utspelas i nutid, men detta är ändå tillbaka till Sean Connery-actionthrillern Jakten på Röd Oktober. Det är inte bara det ryska ubåtstemat som spökar utan även det kalla kriget och risken för ett tredje världskrig.

För att vara en actionrulle med Butler är Hunter killer märkvärdigt rörig, jämfört med London has fallen och Geostorm. "Vad är det som händer?" utbrister Rysslands president Zakarin (har Putin fått sparken?) och det kan man onekligen fråga sig.

Men snart blir storyn enklare och väldigt förutsägbar med machohjältar versus machobusar. Och till ingens förvåning måste Glass och Andropov samarbeta för att rädda världen. På vägen fram mot det stordådet blir den ryske kaptenen och den skotske kaptenen bästisar.

Lite fånigt är det och datoranimeringen kunde vara bättre, men ett visst mått av klaustrofobisk spänning uppstår inne i jaktubåten när den blir attackerad från alla håll.