Recension: ”The exorcist: Believer” i regi av David Gordon Green

När jag gick i högstadiet var William Friedkins ”Exorcisten” (1973), som hade rykte om sig att vara ofattbart otäck, en film som alla i klassen ville se, men eftersom 15-årsgränsen på bio var stenhård blev det inget med den saken. Vi fick nöja oss med att titta på den suggestiva filmaffischen, i svartvitt, som i och för sig är svårslagen.

Jag såg Friedkins skräckklassiker några år senare. Filmen är konstant kuslig. Max von Sydow visar ”Det sjunde inseglet”-klass i rollen som den katolske djävulsutdrivaren fader Merrick. Den chockerande scenen när Linda Blairs huvud snurrar runt ett varv är rasande skickligt gjord, långt innan datoranimering existerade.

Som förväntat gjordes det, halvdana, uppföljare. Originalfilmen har plagierats till leda, två exempel från i år är ”The pope´s exorcist” och ”The nun 2”. Man kan tycka att själva ämnet borde vara uttömt, men här har vi ”The exorcist: Believer”, där believer syftar på stark Gudstro. Det är vad nya Exorcisten i grund och botten handlar om.

Regissören David Gordon Green, som är mest känd för de två senaste Halloweenfilmerna, har ett trumfkort i form av Ellen Burstyn, som fyller 91 i december.

Regissören David Gordon Green, som är mest känd för de två senaste Halloweenfilmerna, har ett trumfkort i form av Ellen Burstyn, som fyller 91 i december. Att Burstyn, som hade den kvinnliga huvudrollen i den första filmen, sedan fått så lite att göra är en annan femma, men hon är i alla fall med.

I filmens relativt stillsamma inledning har fotografen Victor Fielding (Leslie Odom Jr) rest till Haiti där han tvingas att göra ett omöjligt val. Efter det flyttas handlingen till Percy, Georgia, 13 år senare, och ett villaområde där så gott som alla är medlemmar i frikyrkor.

För Victor Fielding är hans lilla dotter Angela (Lidya Jewitt) viktigare än något annat. Angela är inte särskilt studiemotiverad, men hon läser gärna Lewis Carrolls ”Alice i Spegellandet” och den besynnerliga nonsensdikten om monstret Jabberwocky. Monster och speglar bådar inte gott för de medverkande i en skräckfilm.

I största hemlighet ger sig Angela och hennes kompis Katherine (Olivia O´Neill) ut i en mörk skog som ger ”Blair Witch Project”-vibbar. De är spårlöst försvunna i ett par dygn och efteråt har de svårt att redogöra för vad som hänt. Än så länge är filmen riktigt bra, präglad av en krypande spänning.

”The exorcist: Believer” börjar urarta i takt med att Angela och Katherine blir mer och mer psykiskt labila, och livsfarliga för sin omgivning.

”The exorcist: Believer” börjar urarta i takt med att Angela och Katherine blir mer och mer psykiskt labila, och livsfarliga för sin omgivning. De två enda alternativen är isoleringscell på psyket eller djävulsutdrivning. Den rationellt lagde Victor tror inte på religiöst hokuspokus, men om han kan återfå sin Gudstro är det den rätta, och den enda, vägen för att bekämpa och besegra Ondskan.

Regissören Gordon Green väljer att satsa på äckelscener. Under de sista 50 minuterna skiljer sig ”Believer” inte nämnvärt från redan gjorda filmer i genren, och krasst uttryckt är det svårt att bli skrämd av 13-åriga flickor som försöker se hotfulla ut samtidigt som de pratar med konstiga röster.

Men nu är det slut? Inte alls. Detta är första delen i en trilogi som kommer att fortsätta med ”The exorcist: Deceiver” 2025.

Jo, William Friedkin dog helt nyligen, strax efter han färdigställt en ny filmversion av ”Myteriet på Caine”. I Sverige gick det rättegångsdramat med Kiefer Sutherland i rollen som kapten Philip Queeg direkt till streaming.

LÄS MER:Recension: ”Kyssen” i regi av Bille August

LÄS MER:Recension: ”Hypermoon” i regi av Mia Engberg

LÄS MER:Recension: ”Dumb money” i regi av Craig Gillespie

LÄS MER:Recension: ”Joyland” i regi av Saim Sadiq

Mats Johnson

kultur@gp.se