Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Recension: ”Sabaya” i regi av Hogir Hirori

Vidden av IS-terrorismens kvinnoförakt är oöverskådlig. I ”Sabaya” gör regissören Hogir Hirori ändå ett berömvärt försök att skildra våldtäktskulturen och dess konsekvenser för de allra mest utsatta.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Dokumentär

4

Sabaya

Regi: Hogir Hirori

Med: Mahmud, Siham, Zahra, Shejk Ziyad mfl

Sverige, 2021 (90 min)

”Sabaya” har både kritiserats och prisats. Samtidigt sprider den dramatiska dokumentären en liten strimma ljus i ett annars kompakt mörker.

Filmen skildrar den vardagliga kampen mot terrorgruppen IS och olika människosmugglare, alltså en kamp mot misogyna krafter, girighet och våldtäktsmän. I centrum står det yazidiska hemcentret, en fristad för befriade yazidiska sexsslavar.

Yazidierna är en kurdisk minoritet med egen religion. Folkgruppen är hatad av IS som 2014 attackerade Sinjar i norra Irak. Där dödade de och tillfångatog över 10 000 yazidier, bland dem många flickor och unga kvinnor. Dessa tvingades konvertera till islam och såldes som sex-slavar till IS-terrorister. ”Sabaya” är ett nedsättande ord inom IS för sexslav: en ung yazidier att våldta och utnyttja.

LÄS MER: Recension: ”The power of the dog” i regi av Jane Campion

Ett riskabelt arbete

När IS besegrades i Baghuz började yazidiska kvinnor gömmas undan – för att kunna säljas vidare män emellan. En del av kvinnorna lever i dag i det ökända al-Hol-lägret, där den humanitära situationen är omvittnat svår.

I ”Sabaya” får vi följa en grupp självuppoffrande volontärer på Yazidi Home Center. Medarbetare som, med eldsjälen Mahmud i spetsen, utbildar infiltratörer och planerar fritagningsaktioner. Om nätterna gör de livsfarliga räder in bland al-Hol-lägrets tält för att lokalisera yazidiska flickor som far illa. När de identifierat rätt yazidier tar de med sig dem i skåpbilen och flyr för livet.

Väl i säkerhet får flickorna mat, kläder, ett kärleksfullt bemötande och hjälp att spåra resterna av sina familjer. Någon kammar sjuåriga Mitras hår – en sjuåring som varit ”sabaya”. Det är helt ofattbart. Bilderna är hjärtskärande, och ett ideellt arbete kan knappast bli mer riskabelt än så här. Inte heller ett dokumentärt filmande.

LÄS MER: Recension: ”Världens värsta människa” i regi av Joachim Trier

IS-terrorister bränner ner byn

Som hämnd för fritagningarna sticker några IS-terrorister byn intill hemcentret i brand.

Mahmud försummar sin egen familj: ändå ställer hans mamma och hustru sammanbitet upp för mer utsatta kvinnor. De fritagnas berättelser berör starkt i flera intensiva scener. Fyra av kvinnorna har senare protesterat i New York Times och menat att de aldrig godkänt sin medverkan i dokumentären. Något som tillbakavisas av regissören och producenten. Vissa ansikten i filmen har ändå anonymiserats.

När jag skriver detta nås jag samtidigt av beskedet att eldsjälen Mahmud, så central för dokumentären men framförallt för det yazidiska hemcentret, hastigt avlidit i en hjärtinfarkt. Det är en, i alla bemärkelser, stor förlust.

Fotnot: Regissören Hogir Hirori gästar Hagabion i Göteborg för ett publiksamtal efter visningen av Sabaya lördagen den 20 november.

LÄS MER: Recension: ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” i regi av Hannes Holm

LÄS MER: Recension: ”Last night in Soho” i regi av Edgar Wright

Titta också på:

”Children of the enemy” (Gorki Glaser-Müller, 2021)

”Till min dotter” (Waad Al-Kateab och Edward Watts, 2019)

”The Deminer” (Hogir Hirori, 2017)

Missa inga recensioner från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.