Det medelålders paret Marie och Alains liv förändras drastiskt när de flyttar in i ett nytt hus med en mycket speciell egenskap. Klättrar man ned i en tunnel i husets källare hamnar man oförklarligt på övervåningen och under den korta klättringen har tolv timmar passerat. Men inte nog med det, man blir även tre dagar yngre.
Marie blir snabbt besatt av att föryngra sig själv, tre dagar i taget. Hon har ett nytt mål: att bli 20 år igen och modell. Alain delar inte besattheten och förstår inte varför hans fru gång på gång väljer tunneln framför att spendera tid med honom. Samtidigt berättar Alains chef Gerard att han opererat bort sin penis och ersatt den med en elektrisk som går att styra via en Iphone med olika vibrationsfunktioner. Likt Maries besatthet av tunneln blir även Gerard mer och mer fixerad vid sitt nya könsorgan. Han oroar sig för att Alain och andra vänner inte ska bli tillräckligt imponerade. Snart börjar penisen också få tekniska problem.
Kreativt och underhållande
På ynka 74 minuter lyckas filmen suga in tittaren i berättelsen som är genuint rolig och spännande. Dessutom kreativ i sitt utförande. Tempot är rappt och den franska ironin i sitt esse. Handlingen kretsar kring fåfänga och skönhetsideal men det är också en film om att åldras. I centrum står rollfigurerna och deras vardagsrelationer. Situationerna dras till sin spets, och här finns gott om detaljer att känna igen sig i. Att skådespeleriet är så verklighetstroget räddar också komiken från att kännas överdriven. Istället blandas humor med stänk av allvar, och resultatet blir tankeväckande. Hur långt är vi egentligen villiga att gå för att bli, eller snarare uppfattas som, mer perfekta?
Klippningen är hård och ofta bryts en scen mitt i en mening, precis innan rollfiguren hinner få fram vad hen vill säga. Det blir en lekfull kontrast till karaktärernas svamlande, där alla tycks ha lite svårt att komma till saken. Greppet blir effektivt för att bygga upp spänningen i filmen, och gör att nyfikenheten förblir ständigt närvarande. Abrupt förvandlas komedin en stund också till stumfilm. Det i ett långt montage som saknar dialog, vilket är genialiskt utfört. Sammantaget blir Dupieux film därmed förutom välgjord och underhållande också väldigt oväntad.
Fotnot: Filmen visas på Franska bioklubben på Hagabion onsdag 26 oktober.
LÄS MER:Recension: ”Året jag slutade prestera och började onanera” i regi av Erika Wasserman
LÄS MER:Recension: ”Triangle of sadness” i regi av Ruben Östlund
LÄS MER:Recension: ”Black Adam” i regi av Jaume Collet-Serra
LÄS MER:Recension: ”Freaks out” i regi av Gabriele Mainetti
LÄS MER:Recension: ”Farha” i regi av Darib J. Sallam
Titta också på:
”I huvudet på John Malkovich” (Spike Jonze, 1999)
”Dagarnas skum” (Michel Gondry, 2013)
”Igelkotten” (Mona Achache, 2009)
Missa inga recensioner från GP Kultur
Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
