Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

Recension: ”Min dotter Gloria” i regi av Robert Guédiguian

”Min dotter Gloria” skildrar orättvisor i det franska samhället, med Marseille som spelplats.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Relationsdrama

Min dotter Gloria

Regi: Robert Guédiguian

Med: Ariane Ascaride, Jean-Pierre Darroussin, Anaïs Demoustier och Gérard Meylan

Frankrike, 1999 (107 min)

I Robert Guédiguians filmer är spelplatsen Marseille. Den kvinnliga huvudrollen görs av Ariane Ascaride. Inget konstigt med det. Marseille är regissörens hemstad. Guédiguian och Ascaride, som är en superb skådespelerska, har varit gifta med varandra sedan 1975.

LÄS MER: Recension: ”Honest thief” i regi av Mark Williams

I unga år var den här regissören vänsterradikal, arg och medlem i kommunistpartiet. I dag står han inte längre på barrikaderna, men hans filmer handlar i princip alltid om arbetarklassens livsvillkor och lyfter fram orättvisor i det franska samhället.

Inslag av poesi

I original heter ”Min dotter Gloria” ”Sic transit Gloria mundi” som är latin och betyder Så förgår världens härlighet. Filmens religiösa tema är väldigt tydligt i de första och sista scenerna, annars är detta ett relationsdrama gjort i en socialrealistisk stil, men här finns också inslag av poesi. I haiku-dikterna som blir upplästa. I det ibland magiska bildberättandet från Marseilles gator och hamnar.

Filmen kretsar kring äkta paret Sylvie (Ascaride) och Richard (Jean-Pierre Darroussin) och deras två fullvuxna döttrar Mathilda och Aurore. Sylvie sliter som städerska. Richard jobbar som busschaufför.

Alla har det knapert på gränsen till eländigt, men Mathildas nyfödda dotter Gloria står för ett visst mått av framtidshopp.

Gérard Meylan briljerar

Filmens viktigaste rollfigur är dock inte lilla Gloria utan Sylvies ex-make Daniel, som just avtjänat ett långt fängelsestraff för dråp. Hans ankomst till Marseille föranleder en lång rad av händelser och avslöjanden. Gérard Meylan som spelar Daniel briljerar utan att göra eller säga så värst mycket, eller ha så värst mycket tid framför kameran.

LÄS MER: Filmrecension: Musikaliska troll roar fint

”Min dotter Gloria” manar till eftertanke. Det kan uppstå situationer när man blir tvungen att offra sig själv för att rädda livet på andra, menar Guédiguian. Jo, men hur många är egentligen redo att göra ett sådant offer?

Det kan man ju fundera på medan eftertexterna börjar rulla, och på väg hem från biografen.

Titta också på:

”Marius och Jeannette” (Robert Guédiguian, 1997)

”Den tysta staden” (Robert Guédiguian, 2000)

”Snön på Kilimanjaro” (Robert Guédiguian, 2011)

Missa inga recensioner från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.