Jag tror vi är många som har varit där. Haft perioder då vi av olika anledningar inte har lämnat lägenheten på flera dagar. Ensamma umgåtts med våra egna tankar i en töckenlik verklighet. Börjat tänka: vad var det där för ljud? Varifrån kommer det? – för visst hörde jag något?
I ”Knackningar” gestaltar den Göteborgsbaserade skådespelaren Cecilia Milocco en medelålders kvinna: Molly. Rollfiguren tillbringar definitivt för mycket tid med sig själv som enda sällskap. Hon har precis blivit utskriven från en psykiatrisk avdelning där hon varit under en längre period. Exakt varför framgår inte, men hon har varit allvarligt sjuk och lider också av sorg efter en förlorad kärlek. Som tittare får vi ta del av minnesfragment från soliga och glada dagar vid havet. Nu ska hon börja på nytt. I en ny lägenhet står flyttlådor i travar, som en påminnelse om livet från förr. De väntar på att bli uppackade, medan Molly själv oftast ligger i sängen och röker.
Paranoian tilltar
Redan första kvällen i det nya hemmet hör hon knackningarna från våningen ovanför. Irriterad ringer hon på hos en granne och ber honom att sluta. Han förstår inte vad hon pratar om. Dagarna som följer återkommer ljuden. Molly försöker med hjälp av morsealfabetet tyda ett eventuellt budskap. Hennes vardagsrumsvägg klottras ner med ord om döden. Desperationen, eller om det är paranoian, tilltar. Hon är fullständigt övertygad om att det finns en kvinna i nöd som måste räddas. Hon ringer på hos fler grannar, larmar polisen, vädjar om hjälp med att lokalisera knackningarna. Alla kontaktförsök slutar med att hon avfärdas som en hysterika. När Molly börjar se blod droppa från taket börjar hon själv ifrågasätta om hon är vid sina sinnes fulla bruk.
Cecilia Milocco håller samma klass som när hon blev guldbaggenominerad för rollen som rättrådig lärarinna i Ruben Östlunds ”De ofrivilliga” (2009). Inte bara hon utan alla filmens skådespelare är skickliga. Därtill har Hannes Krantz gjort ett utmärkt och lustfyllt jobb med kameran. Manusförfattaren Emma Broströms bearbetning av Johan Theorins sömniga novell från 2016 är begåvad. Dessvärre blir ”Knackningar” även i filmformat en alltför utdragen berättelse. Produktionen är högklassig, men det krävs mer nerv för att behålla min uppmärksamhet i 78 minuter.
Fotnot: Filmen ”Knackningar” var avslutningsfilm på Göteborgs filmfestival och kommer att visas i SVT under 2022.
Titta också på:
”The Babadook” (Jennifer Kent, 2014)
”Unsane” (Steven Soderbergh, 2018)
“Fear of rain” (Castille Landon, 2021)
Missa inga recensioner från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
