Redan med filmen Hippokrates visade regissören Thomas Lilti en lyhördhet för medicinska miljöer och hierarkier. I nya filmen väcker mer än bara titeln associationer till Kaftkas novell En läkare på landet.
När vi först möter läkaren Jean-Pierre är han själv hos doktorn, en för honom fullständigt obekväm situation. Det är ju han som är doktorn, som i trettio år funnits till hands för sina kära patienter med tröst och stöd. Yrket gör honom betrodd, behövd, oersättlig. Om han själv förvandlas till patient, vem är han då?
Efter sin magnetröntgen får han ett ödesdigert besked. Han har en inoperabel tumör i hjärnan. Kollegan iden vita rocken ger honom goda råd om att trappa ner på arbetet. Men Jean-Pierre, överraskande lyhört spelad avFrançois Cluzet ur succé-filmen En oväntad vänskap, slår dövörat till.
Visst har vi sett den här filmen många gånger förut: den om en medelålders man som vägrar ta emot hjälp och kan-bäst-själv. Byt till exempel ut En man som heter Ove mot En man som heter Jean Pierre. När Nathalie (Marianne Denicourt) skickas till landet för att avlasta honom behandlar han henne dessutom missunnsamt och gör allt för att obstruera.
Men fransk feel-good-film vore inte värd namnet om det inte skedde en karaktärsutveckling. Så mot slutet öppnar buttre Jean-Pierre till slut hjärtat till tonerna av Wild as the wind. Innan dess har vi fått se några ömma välspelade scener, ensamma människor emellan.
