Det skulle kunna vara plotten till en skräckfilm. Tänk dig att du ska tillbringa en helg på ett avlägset hotell tillsammans med ditt ex, två andra föredettingar som hatar varandra och ett par som trycker upp sin kärlek i ansiktet på resten av er med regelbundna tungkyssar. Höjdpunkten på resan är en gemensam filmvisning där ni tvingas titta på ögonblicket då ni dumpades i tv.
En klassåterträff möter “A clockwork orange”, fast med skattefinansierat bubbel, fult pynt och ingenstans att fly.
Snart ett år har gått sedan tre av fyra par sa nej till att fortsätta vara gifta med varandra. När de nu möts igen på hotellet där Jannika och Dennis gifte sig är allt och ingenting som förut. Sam och Denise har skaffat nya frisyrer. Ebba har blivit bonusmamma och Amanda fortsätter jaga VM-guld. Några har lämnat singellivet, andra längtar fortfarande efter den stora kärleken. Vissa kanske mer än någonsin.
Den största nyheten, och det som helgen till stor del går ut på att fira, står det enda fortsatt gifta paret för. Efter ett missfall strax efter att inspelningen tog slut väntar Dennis och Jannika nu en liten GVFÖ-bebis, som Dennis stressat försöker att inte avslöja för de andra innan Jannikas storslagna entré.
Det lyckas någorlunda, och övriga deltagare brister ut i ett förtjust skrik när Jannika skrider nedför spiraltrappan där allting en gång började. Cirkeln är sluten, kretsloppet komplett, penisringen är, tyvärr, fullbordad.
Att han var ”rätt person vid fel tidpunkt” tar hon tillbaka helt, för att i samma andetag berätta om sin nya snygga kille.
Likt alla klassåterträffar går det hela ut på att överdriva framgångarna och undanhålla nederlagen. Att skryta är en konst nästan ingen behärskar, åtminstone inte i detta gäng. Alexander låter som en störig 19-åring när han berättar om sin “hitta-sig-själv-resa” till Costa Rica. Den numera upptagna Pontus är lite för nöjd över sitt nya jobb som larmoperatör och den 13 veckor långa internutbildning det inneburit och Amanda är noga med att understryka exakt hur lite hon saknat Alexander sedan uppbrottet.
Att han var ”rätt person vid fel tidpunkt” tar hon tillbaka helt, för att i samma andetag berätta om sin nya snygga kille.
Men visst finns det grader även i detta helvete. Under visningen av det sista avsnittet, som någon sadistisk inslagsproducent kommit på att deltagarna ska titta på tillsammans i en lite för trång soffa, vrider sig alla utom Jannika och Dennis i plågor och spänner organen i en inre kramp. Pontus lämnar rummet i tårar och Sam tuggar frenetiskt med käken samtidigt som hans och Denises uppbrott spelas upp. Antingen till följd av ångest, eller för att han börjat med mewing.
Värst är återträffen dock för Denise, som inte direkt har en avslappnad relation till sin exman. Sams blotta närvaro gör henne stel och självmedveten, och medan de andra bakar tårta till födelsedagsbarnet Pontus går Denise i väg för att gråta av sig och andas i fyrkanter. Allt Sam gör irriterar henne, och för det känner jag inget annat än en ödmjuk förståelse.
Hon kanaliserar frustrationen i handling, och ordnar en slags ceremoni där alla får lappar att skriva något som de vill lämna bakom sig på, för att sedan slänga in i en brasa. Ebba skriver höga krav på sin lapp, Dennis vill bränna upp rädslan för att vara otillräcklig och Amanda slänger in ambitionen att vara en tjej som killar vill ha i den aggressiva elden. Denise bränner upp Sam.
Skoja.
Hon skriver otillräcklighet och anpassning på sin lapp, och Sam instämmer i ett lite för engagerat nickande. Man undrar vad han tänker. Slay, queen? Tur att helgen – eller ja, hela detta haveri till säsong – äntligen är över.
