Yasin är en av Sveriges största artister. Hans mest lyssnade låt på Spotify har spelats nästan 63 miljoner gånger. Det är ”Hiphop N RnB” från 2020, en kärlekslåt där rapparen kastar fram en rad frågor till en tjej: ”Jag vet du gör musik, ditt namn är aktuellt / Och jag har hört du är begåvad, intellektuellt. / Vad läser du för böcker, har du någon favorit?/ Du citerar Maya Angelou, gillar du poesi?”
Flera av de senaste singlarna går i samma stil. ”Love doctor’s” från i år, ”Vem som helst” och ”Hur som helst” från i fjol. I den senare upprepas rader som ”Jag måste få ett svar just nu, nåt har hållit mig vaken / Någon stal mitt hjärta, och jag tror det är du som har det.” Knappast det man väntar sig att få höra när man läser om Yasin i tidningarna.
Såklart har han även gjort låtar om livet som kriminell. Stora delar av skivan ”Pistoler, poesi och sex” från 2023 handlar om hur det är att sitta i fängelse, vilket Yasin har gjort i två omgångar. Först 2018 då han dömdes till två år och tre månaders fängelse för grovt vapenbrott. Sedan igen 2021 då han dömdes till tio månaders fängelse för förberedelse till människorov.
Nej, vem vill lyssna på artister med dålig vandel! Musik ska ju handla om att vara snäll och glad
Yasin har avtjänat sina straff och bor numera i Berlin med sin fru och deras två små barn. Det hindrar inte Umeå kommun från att invända mot att han har bokats till festivalen Brännbollsyran i maj. I en intervju med SVT (11/4) förklarar näringslivsdirektören Peter Juneblad att man som kommun inte får eller vill lägga sig i sådant här, men att de trots det ”måste markera att det inte är ok”.
De 450 000 kronor man har sponsrat festivalen med tidigare år kommer nu att omfördelas till insatser för att förhindra rekrytering till gängkriminalitet och skapa trygghet, på själva festivalområdet, om jag förstår saken rätt.
Under måndagen blev det känt att Borlänge kommun följer deras exempel och drar in sitt bidrag till festivalen Alive, eftersom Yasin ska spela där. Bokningen stämmer inte överens med kommunens värderingar, säger socialdemokratiska kommunalrådet Erik Nises till P4 Dalarna (14/4).
I en annan intervju med SVT (19/2) uttalar sig Thomas Palmgren som är spaningschef vid Polisen: ”Är man drogliberal och uttrycker glorifiering av våld och gängkriminalitet, ska man kanske ta sig en extra fundering om det är rätt väg att gå, att boka de artisterna.”
Nej, vem vill lyssna på artister med dålig vandel! Musik ska ju handla om att vara snäll och glad, om att man är nykterist och har rena kläder, att man har en examen från Handels och lever i celibat.
Här kanske någon vill invända att Yasin faktiskt är dömd för brott. Javisst, vilket bra tillfälle att visa att rättsstaten fungerar!
Jag raljerar. Men nog borde alla som förfasar sig över den svenska hiphopen fundera på hur det skulle bli om de tillämpade samma moralism på den rockmusik de troligtvis själva lyssnar på. Då blir det kanske lättare att se att detta är en fråga om yttrandefrihet. Och hur allvarligt det är att politiker har åsikter om vilken musik som är önskvärd och ej.
Här kanske någon vill invända att Yasin faktiskt är dömd för brott. Javisst, vilket bra tillfälle att visa att rättsstaten fungerar! För när en person har avtjänat sitt straff bör väl han eller hon betraktas som en del av samhällsgemenskapen igen? Inte stötas ut och demoniseras.
”Hur fan ska en politiker gå runt och snacka skit om min lyrik? / När det är samhället de skapade som skriver min musik. / Och var ska vi få hopp ifrån? / De säger vi går på socialbidrag, var fan ska vi få jobb ifrån?”, rappar Yasin på låten V12 från 2022.
Något tillspetsat, absolut. Men nog har han rätt i att fixeringen vid gangsterrap är ett sätt för makten att låta bli att tala om annat, om sådant de faktiskt har ansvar för.
