När jag häromsistens skulle blidka mitt barn genom att döna på ett hjärndött Netflix-program om några typ gosebjörnar noterade jag någonting märkligt. Det var något som inte stämde.
Det pratades inte svenska i barnprogrammet och inte heller gosebjörniska. Det var kinesiska. Fan, hade jag råkat ändra språket? Nä, det skulle vara på svenska. Jag satte mig bredvid och såg hur den mest pandalika gosebjörnen lärde de andra mer västerländska björnarna (brun- och isbjörnar) kinesiska ord.
Avsnittet handlade om att ”äta nudlar så det sprudlar”.
Jag stängde av. Det kändes onödigt att min dotter ska lära sig kinesiska innan hon ens kan säga ”käft gubbjävel!” på ren svenska.
Häromdagen åkte vi till ett enormt köpcenter där folk går runt med märkesdunjackor och döda ögon. Kön till något som kallas för ”bubble tea” slingrade sig likt en likmask genom hela gallerian.
Min dotter kan vädra lego från åtta kilometer bort i motvind, med en prinskorv uppkörd i vardera näsborre, så hon älgade som en psyksjuk rakt igenom tekön och in på legobutiken. Det har hänt en del där sedan jag själv var i branschen. Nu finns Seinfelds kök, Harry Potters tandställning och Håkan Juholts efterättspreferenser som Legobyggsatser.
Det är som med porr: kan du tänka det så finns det.
På hedersplatsen mitt i butiken stod dock en enorm legolåda som firar det kinesiska nyåret.
Vilka barn vill bygga ett kinesiskt nyårsfirande?
Militärdiktatur med statlig censur har sällan varit något glidmedel för kulturella utbyten.
Ja, kinesiska barn då kanske, men är de så många? Ja, i Kina, men här? Jag vet vad ni tänker men det här är ingen sådan text:
”Snart får man väl inte ens heila i svenska kyrkan på skolavslutningen!”
”De har bytt ut Idas sommarvisa mot profeten Muhammeds höstboogie!”
Det är mer med ett växande intresse jag noterar att kulturkriget står i farstukvisten och har ätpinnarna med sig.
Kina är den nya ekonomiska supermakten. Precis som när USA var det så skickar man kulturen först för att finta oss, innan man tar våra pengar och bombar ett intet ont anande land.
Visst, USA hjälpte till med att stoppa Hitler, men det var väl för att det sved för mycket i den amerikanska självbilden att det fanns en jävel med mindre mustasch och större storhetsvansinne än de själva.
Två bra grejer dock: Elvis och hamburgare. Efter det köpte vi den amerikanska drömmen med hull och brylkräm.
Men drömmar är till för att vakna från. Trump var en vandrande väckarklocka som ser ut som en sönderkokt sötpotatis.
Nä, nu får vi ge Kina en chans.
De har redan infiltrerat barnprogrammen och lego. De äger TikTok.
De vet att barn är den livsfarliga mixen av att både vara lättpåverkade och framtiden.
Ska de få oss att svälja betet så behöver de erbjuda en sexigare livsstil. Militärdiktatur med statlig censur har sällan varit något glidmedel för kulturella utbyten.
Att min dotter kommer kunna beställa “nudlar så det sprudlar” med perfekt kinesiskt uttal och fira kinesiskt nyår är ett första steg.
Men mot vad? Mångfald?
Kanske, men mest är det bara att vi byter värddjur. Från väst till öst.
Jag går in på Ica. På en stor lapp står det: ”Nu är det kaninens år”. Okej, nu kör vi.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
