Replik
11/2 Flerbarnstillägget kan bidra till ett nytt ”köttberg”
Sverige har en stolt historia med tidigt utbyggd barnomsorg, barnbidrag och föräldraledighet. Reformer som har möjliggjort för generationer kvinnor att kombinera familje- och arbetsliv. Det är en framgångssaga: Sverige tillhör länderna med högst kvinnligt arbetsmarknadsdeltagande – samtidigt har barnafödandet hållits på en hållbar nivå.
Inger M René och Carin Ramneskär för tyvärr fram faktafel som måste bemötas. För det första råder det ingen babyboom i Sverige – det föds ungefär 1,7 barn per kvinna. På 40-talet skedde en regelrätt babyboom, men det kan inte främst förklaras av socialpolitikens roll. Snarare är det en effekt av att barnafödandet blev uppskjutet under krisåren på 30-talet. Barnafödande fluktuerar nämligen beroende på yttre omständigheter såsom krig, kris och lågkonjunktur.
För det andra finns det inget som tyder på att historien skulle upprepas om 60–70 år, som författarna menar. Att det föds fler barn i absoluta tal i dag än i början av 2000-talet är heller inte särskilt märkvärdigt, befolkningen har sedan dess ökat med 1,6 miljoner.
‘Det demografiska problemet’ är inte att det föds för många barn – utan för få. Det är en ihållande trend i hela västvärlden. Inom demografin talar man om ‘replacement rate’ på 2,1 barn per kvinna, vilket är det talet som behövs för att befolkningen inte ska minska. Om den hålls konstant över tid kan vi räkna med att vi har tillräckligt många i arbetsför ålder som kan försörja både den unga och den äldre befolkningen.
Att ta bort flerbarnstillägget skulle alltså inte lösa det verkliga demografiska problemet, utan snarare riskera att barnafödandet sjunker än mer. Det skulle även drabba låginkomsttagare som redan i dag kämpar för att få familjeekonomin att gå ihop. Är det Moderaternas mening?
Pär Dalén, S-föreningen Reformisterna