Efter att ha läst den fantastiska boken ”Ålevangeliet” av Patrik Svensson och nyligen sett Uppdrag Gransknings reportage ”Ursprungsålen” blir jag väldigt bedrövad.
Att de stora kraftbolagen som gör miljardvinster inte kan respektera våra rödlistade fiskar, däribland ursprungsålen som är i stort sett utrotad, gör mig ganska upprörd. En lekmogen ål har 30 procent chans att överleva en passage genom en äldre vattenturbin. Sannolikt mycket mindre i en modern vattenturbin med mindre utrymme mellan roterande turbin och turbinhus. Eftersom ett dammsystem med vattenkraft ofta har flera fördämningar är ålarna dödsdömda.
Vi har cirka 2 000 vattenkraftverk och endast fyra stycken är anpassade för fiskpassage. De stora kraftbolagen köper in vilda ålyngel som borde få fortsätta sin förutbestämda livsresa i stället för att fångas in och ett tiotal år senare slaktas i en svensk kraftverksturbin. Det läggs i stort sett inte en krona på att anpassa så att yngel och lekmogna fiskar kan vandra förbi.
Att vi fullkomligt har utrotat arter som funnits i hundratusentals år, och dessutom inte kräver av stora lönsamma kraftbolag respekterar invånarnas naturtillgångar är skandalöst.
Kraftbolagen har en frivillig ål-fond där inte mycket görs, mer än att beröva andra vattendrag på blivande ålar och sedan plantera in dem uppströms ”fiskslakteriet”.
En minister som intervjuades menade att detta är priset vi får betala för den gröna omställningen.
En skånsk ”ålafiskare” måste redovisa varenda ål han fiskar upp. Vattenkraftverken kan ta livet av tiotusentals ålar och ingen myndighet bryr sig!
Jämför man med fordonsindustrin som tvingats anpassa sig till lagkrav utifrån avgasutsläpp och annat, är det en sällan skådad lamhet hos ansvariga politiker att ge kraftbolagen fria tyglar.
Torbjörn Paulsson
LÄS MER:Hundratals illegala ålryssjor upptäckta
LÄS MER:Glastonburys droger hotar ålen