Mathias Alvidius från psykiatrin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset föreslog i en debattartikel (8/11) en samling av kompetensen, det vill säga centralisering. Möjligen kan det ligga något i detta. Men kommer man verkligen till pudelns kärna genom denna egentligen organisatoriska fråga?
Jag ifrågasätter den övergripande teoribildningen inom dagens kemiinriktade psykiatri. Ett av huvudspåren i fråga om vård av människor med personliga problem är att ordinera olika typer av centralstimulerande mediciner eller ge chocker mot kroppen med elektricitet i form av elchocksbehandling (ECT). Men är inte människans psyke långt mycket mer än ett slags kemisk fabrik?
Efter att ha observerat ett stort antal medmänniskor som antingen inte har blivit hjälpta av psykiatrins metoder och/eller blivit skadade (biverkningar) av den undrar jag om inte själva vårdideologin helt behöver arbetas om. Jag efterlyser det värde som ligger i samtalet och kommunikationen, humaniteten och det sunda förnuftet!
L Andersson, översättare och skribent