Efter första världskriget 1918 var arbetslösheten i Sverige mycket stor, därför insattes nödhjälpsarbete. Då blev vägbyggen, dikning av våtmarker och skogsarbete utförda. Det var hårda jobb som klarades galant. Man bodde i baracker, ofta långt från hemorten och den som vägrade ta ett nödhjälpsarbete blev utan all ersättning.
Nu har vi chansen att ge dem god motion och ett friskt liv.
Nu kan inte utländska arbetare få inresetillstånd till vårt land och hjälpa jordbrukare och ingen svensk vill tydligen plocka våra fina bär. I vårt land har vi många människor som enbart uppbär understöd och därför kan sitta på våra café och prata hela dagarna.
Nu har vi chansen att ge dem god motion och ett friskt liv.
Understödet skall fortsätta till dem, men kan dragas in om de nekar att göra dessa jobb. Naturligtvis skall inte sjuka eller funktionshindrade personer anlitas, men det måste väl var och en förstå? Tvång kanske en del säger, men på 40-talet fick vi skolungdomar plocka jordgubbar och tjänade därmed en slant. Vi gjorde det med glädje!
Nu kommer svåra tider framöver och vi kan inte hålla på att dalta med folk längre och bara betala ut understöd. Det är inte bra för någon människa.
IngridJ