Är ”På spåret på” väg att spåra ur? Efter att ha sett programmet i lördags ställer jag mig den frågan. Vad var det för underhållning med Hanna Hellquist och Ina Lundström? Det var en del grova svordomar. Ina kunde knappast uttala en mening utan en svordom. Detta är ett språkligt fattigdomsbevis. Synonymer gör språket rikt. Hur många synonymer finns det inte till det svärord som hon upprepade gång efter annan?
Även programledarna gör sig ibland skyldiga till svordomar och ekivoka “kvickheter” som de skrattade hjärtligt åt. Fredrik Lindström är språkvetare. En synonym är språkvårdare. Är det att vårda vårt svenska språk att tillföra svordomar?
När Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg ledde programmet hördes aldrig en svordom. Uttryckte någon något obscent, möttes hen av tystnad.
En eloge till Niklas Källner och Lena Nordlund för ett föredömligt uppträdande. Kunde de inte frågan, passade de i stället för att komma med en massa trams. Eftersom jag tycker om frågesport ska jag inte ge upp, men blir det fler urspårningar stiger jag av och tar bussen hem.
Gun Renström
