Häromdagen ringde det på dörren – utanför stod tre tjejer i åldrarna 11 – 15 år: ”Vill du köpa majblommor?” ”Ja, gärna, ge mig två stora av den typen man kan klistra på bilens vindruta!” ”Nja, vi har inga majblommor med oss, men du kan beställa så skickas majblommorna till din adress!” ”Vad omständligt! Men ok , skriv upp att jag beställer två stora majblommor!”
”Nja, det är du själv som måste beställa via din telefon”. Så jag hämtar min telefon, skannar in en QR-kod, och kan därefter beställa via ett formulär som ska fyllas i. Men det finns inga möjligheter att beställa två stora majblommor, däremot kan jag köpa ett ”set” där en stor majblomma ingår. Kostnad 220 kronor. Om jag vill ha två stora majblommor kostar detta alltså 440 kronor – rätt häftigt även om pengarna förhoppningsvis går till bra ändamål.
Men det får räcka med en blomma på ena sidan av bilen i år och jag markerar 1 ”set” på skärmen. Sedan ska jag med valna fingrar (det var duggregn ute) skriva in mitt förnamn, efternamn, telefonnummer, gatuadress, postnummer, stad. Tjejerna var kunniga, artiga och hjälpsamma – ingen skugga faller över dem!
Jag är visserligen en gammal man men har lärt mig att använda swish som ett utmärkt sätt att betala mindre summor. Men innan jag hunnit så långt säger skärmen plötsligt: ”Formuläret är felaktigt ifyllt – betalning kan inte skickas”. Vadå felaktigt? Ska jag behöva göra om alltihopa igen? Nej, jag avbryter det hela, både barnen och jag är besvikna – det blir nog inga majblommor i år!
Varför har majblomme-organisationen krånglat till detta så att man mister både intäkter och de säljande ungdomarnas förtroende? När min fru sålde majblommor i början av 1950-talet cyklade hon omkring med ”en låda på magen” och levererade det kunderna ville ha mot kontant betalning.
Snabbt och enkelt – alla var glada. Och så fortsatte det under lång tid. Men under senare år har det plötsligt blivit lite svårare för varje år att köpa två stycken majblommor. I år tog det stopp.
Ralf Marek (saknar majblomman, det var bättre förr)
