Replik
2/12 Pojkar måste förstå att de inte kan vara Lucia
För att ha jobbat hela sitt liv som lärare på mellan- och högstadiet och på gymnasiet i svenska och musik, har Christina Angsvik Tarstad förvånansvärt lite kunskap om helgonet Lucia i allmänhet och den svenska luciatraditionen i synnerhet.
Vi kan väl kanske bortse från detaljen att det inte finns något som tyder på att helgonet Lucia “brändes på bål”. Vad som är svårare att bortse från i Angsvik Tarstads insändare är missuppfattningen att helgonet Lucia är det som firas i Sverige den 13 december.
LÄS MER:Låt inte Luciatåget bli en ojämlik könsparad
Helgonet Lucia från Syrakusa är faktiskt helt irrelevant för svenskt luciafirande. Det är bara namnet på dagen som följt med från helgonet. Att dagen uppmärksammats beror i stället på det faktum att vintersolståndet (alltså årets längsta natt) fram till mitten av 1700-talet inföll just 13 december. Det var det, och inte helgonet, som firades.
Den moderna luciagestalten med ljus i håret och vit skrud har inte heller något med helgonet Lucia att göra. Exakt varifrån luciafiguren kommer vet vi faktiskt inte. Det kan antingen vara änglar från stjärngossetågen eller en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes”.
LÄS MER:Lucia är en symbol för kvinnors rättigheter
Att pojkar och män figurerat som lucior är också något vi kan hitta gott om exempel på i den svenska traditionshistorien. Under 1800-talet var manliga lucior i främst universitetsstäderna en vanlig syn, och en bra bit in på förra seklet var det inte ovanligt med könsöverskridande luciatåg.
Tyvärr har Angsvik Tarstad drabbats av den vanligaste missuppfattningen när det gäller traditioner - idén att det som är det “normala” är det som gällde när jag var liten. Men traditioner har alltid förändrats och kommer fortsätta att förändras.
Mattias Axelsson, gymnasielärare och traditionsexpert